Tillväxt är inte sexigt men det är kvinnligt
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-01-18
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Mantrat för 2006 års valrörelse är redan över oss: ”Tillväxt och välfärd.”
Välfärd går an, men tillväxt? Något så abstrakt, osexigt, mak-roekonomiskt och manligt, kan man vinna val på det?
Det går nog, tillväxt är också mjukt, och kvinnligt. Tillväxt kräver inte bara tillverkning utan också tillit, tillförsikt, tillfredsställelse, tillfrisknande, tillskott och att vi gör det tillsammans. Det är kvinnor bra på.
Tillväxten står i fokus redan nu och blir en refräng fram till valet. Socialdemokraterna inledde med beslut att extrakongressen i april helt ska handla om tillväxt. I regeringsförklaringen står tillväxten i centrum. Moderaterna utreder sin egen tillväxt. De andra partierna hoppar på. Men tillväxt får inte bara bli ett politiskt modeord.
Just nu pågår tillväxtsamtalen mellan regeringen, facken och näringslivet. I veckan avhöll TCO sitt stora tillväxtseminarium. Det präglades av kvinnor. I panelerna satt Mari-Ann, Signhild, Ann-Sofie, Paula, Ingegerd, Sigbrit, Ulla-Britt, Birgitta, Agneta och Agneta, Gunvor och Marianne. TCO har lärt läxan, näringslivet likaså, det representerades av idel kvinnor. Politiken av män!
Signhild Hansen, vd i svenska Lantchips och vice ordförande i Svenskt Näringsliv, angav tonen:
– Satsningar på företagande är förutsättningen för satsningar på välfärden. Företagens uppgift är att skapa produkter och tjänster, politikens att fördela välfärden. Det är ett ömsesidigt beroende mellan fria företag och offentlig sektor. Vi är alla beroende av varandra.
När sade Sören Gyll det?
– Vi fick ett tillväxtdepartement 1998 – sedan dess har alla bara pratat. Man blir helt trött. Kan vi inte g ö r a något i stället? Vi måste få ett tillåtande klimat, ta vara på vars och ens kapacitet, uppskatta framgång och skapa en lagkänsla, att vi alla spelar i samma lag och måste hjälpas åt för att vinna!
Gunvor Engström, engagerad vd i Företagarna och med ett förflutet just i tillväxt- och näringsdepartementet och de fåfänga försöken att skapa bättre villkor för småföretagen, var en av de otåliga kvinnorna hos TCO.
Det är ingen dans på rosor att vara egenföretagare, entreprenör, fåmansbolagsboss eller levebrödsdirektör som många, inte minst sossepolitiker, ofta tror.
Småföretagaren tjänar i genomsnitt mindre och arbetar betydligt mer än löntagaren. Nio av tio har tidigare varit anställda. Han, för det är mest hanar, känner sig föga uppskattad av samhället, det som driver dem är en fri livsstil de trivs med och en ambition att bygga något, snarare än ambitionen att bli rik. Det blir heller inte så många av Sveriges 350 000 företagare.
I Gnosjö, Sveriges företagstätaste kommun, blir några rika men nästan alla friskare än i Sverige i stort, berättade Ingegerd Gréen, driftig vd för Industriellt Utvecklingscentrum i Gnosjöregionen. Hon har utrett sannsagan om varför de är både så friska och företagsamma i Sveriges tillväxtcentrum.
Småskaligheten i företagen som gör att varje anställd är en jätteviktig kugge som blir sedd. Att de anställda har koll på flödet och förstår företagets villkor. Att småföretagens logik är långsiktighet, inte snabba klipp och kvartalskapitalism, skapar trygghet. Arbetskraftsbristen i regionen gör att företagen är rädda om dem de har, alla tas till vara, också de äldre.
– Det sociala kittet är starkt och en tradition av frikyrklighet och fackföreningar gör att vi tar ansvar för varandra, det skapar både hälsa och tillväxt. Man kan tro att himlen har landat i Gnosjö, sa Ingegerd Gréen förtjust.
Men hon tillstår att det finns en avigsida – jämställdheten är inte lika väl utvecklad som förtagsamheten. Det är kvinnornas omsorg om hus och hem, barn och äldre som bär upp tillväxten.
Inte ens i Gnosjö ryms tillväxtens himmel.