Nedskärningar har gjort oss sårbara
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-12-02
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Först när människor redan har dött kommer de omfattande protesterna. Det är krisberedskapens politiska dilemma.
”Nästa katastrof blir sannolikt inte en flodvåg”, skriver Håkan Juholt i ett uttalande. Försvarsberedningens ordförande anser det mer troligt att vi drabbas av en omfattande epidemi, ett terrordåd eller en kollaps i infrastrukturen.
Håkan Juholt har drivit frågorna om samhällets krisberedskap under många år. Försvarsberedningens arbete har gett viktiga resultat, men regeringen och myndigheterna har inte lyssnat tillräckligt. Fortfarande finns stora brister i vår förmåga att klara allvarliga händelser. Tsunamikatastrofen visade det med fruktansvärd tydlighet.
I början av hösten gick regeringen igenom flera tänkbara kriser. En av dem var en allvarlig epidemi.
Förra veckan övade EU-länderna gemensamt agerandet vid en farlig influensa. Hälsoministrarna ska diskutera bristerna den 9 december. Det handlar bland annat om att få fram tillräckligt med vaccin.
I Sverige finns fortfarande inte något beslut om en egen vaccinproduktion. Smittskyddsläkare och vårdcentraler skulle snabbt bli överbelastade vid en omfattande epidemi. Ansvarsfördelningen mellan stat och landsting är oklar.
Det handlar i grunden om vem som ska betala för en beredskap som ingen vet när den behöver tas i anspråk. Pengarna måste tas från redan ansträngda budgetar, samtidigt som medborgarna kräver mer personal på dagis eller klagar över skattehöjningar.
Samma saker gäller på andra områden. Ingen vill betala för reservkapacitet i elproduktionen eller för backupsystem om internetförbindelserna bryts.
Dramatiska rån äventyrar kontantförsörjningen, men bankerna och staten tvistar om ansvaret.
Räddningstjänsten i Stockholm klarar inte ett större terrordåd i tunnelbanan.
Avregleringar och nedskärningar i den offentliga sektorn har gjort samhället mer sårbart.
Under det kalla kriget satsade vi miljard efter miljard för att försvara oss mot hot som aldrig blev verklighet. Nu anser vi oss inte ha råd med betydligt mindre belopp för att säkra grundläggande samhällsfunktioner. Värnplikten och driftvärnen är snart avskaffade. Att utbilda ungdomar i civil krishantering står inte på dagordningen.
Regeringen får nu ett stabsorgan som snabbt ska larma vid en kris. En konsulär beredskapsstyrka ska hjälpa svenskar utomlands.
Det är viktiga förändringar, men risken är att vi som vanligt fokuserar på de katastrofer som redan har inträffat och inte tillräckligt på nya hot.
Nu, när uppmärksamheten är stor, gäller det att också diskutera de övriga hot som försvarsberedningen tar upp. Annars är det lätt hänt att lärdomarna av tsunamin blir alltför begränsade.
Vad det handlar om är att göra krisberedskap till en prioriterad fråga innan det ohyggliga inträffar, även när det kostar pengar.
Där brister samtliga partier.