Pensionerna inte en svensk fråga
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-10-10
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Att läsa protokoll från riksdagens EU-nämnd är en märklig upplevelse. Ibland tror jag det är manus till en absurdistisk pjäs, där varken statsråd eller ledamöter vet särskilt mycket om de förslag samrådet gäller.
Så känns det när jag försöker spåra EU:s nya regler om tjänstepensioner. Om ett par år ska bolagen som förvaltar vårt avtalssparande kunna arbeta friare över gränserna.
Det är en stor förändring som hittills gått rätt obemärkt förbi.
EU:s finansministrar kom överens om tjäns-tepensionerna i maj. Jag hittar Bosse Ringholms samråd med EU-nämnden inför mötet, men där finns inte mycket att hämta. Finansministern drar frågan snabbt, ingen begär ordet. Ordföranden hänvisar till att direktivet varit uppe tidigare.
Jag går tillbaka till mötet den 31 maj 2002. Bosse Ringholm läser upp sitt underlag om vad förslaget innebär. Sedan frågar kristdemokraten Mats Odell om finansdepartementet gjort någon analys av konsekvenserna. Moderaten Gunnar Hökmark undrar vad andra länder tycker. Bosse Ringholm har svårt att svara.
En expert måste tillkallas som säger att invändningar från Belgien handlar om ”hur man ska beräkna räntor på tekniska avsättningar till framtida säkerheter”. Det är en väldigt teknisk fråga, säger tjänstemannen. För mig som amatör låter det rätt viktigt hur kraven på säkerheter ska ut. Belgien väljer så småningom att rösta nej till direktivet.
EU-nämnden låter sig dock nöja.
De nya reglerna och ett aktuellt besked från EG-domstolen påverkar framför allt pensionsinstitut som AMF, Alecta och KPA. Men även sparande i livförsäkringsbolag kan omfattas. Det är ett exempel på hur nationell politik och EU-frågor hör ihop, fast de alltför sällan debatteras tillsammans.
I onsdags presenterade biträdande finansminister Gunnar Lund ett program för att få ordning på livförsäkringsbolagen efter den senaste tidens kris och skandaler. Dokumentet är föredömligt fullt av konkreta åtgärder som ska genomföras i Sverige. Regeringen driver också vissa frågor, som bättre riskanalyser, i EU. Men hur påverkas villkoren på sikt med EU:s inre marknad?
Gunvall Grip, utredare vid Folksam, knyter samman utvecklingen i Sverige och EU i tidskriften Framtider. Han varnar för att de svenska livsförsäkringsbolagen får svårt att hävda sig på en öppen europeisk marknad. Även avtalspensionsmarknaden kan möbleras om.
Kanske är det bra. Vi sparare får mer att välja på. Pensionsbolagen skulle behöva mer konkurrens.
Ändå undrar jag.
Hur långt räcker mitt skydd som konsument i praktiken, om min förvaltare utomlands missköter sig? Kommer inte den svens-ka Finansinspektionens muskler att förtvina i stället för att bli starkare? Vad blir effekterna för arbetstillfällena i Sverige om tjänstepensionerna i större utsträckning förvaltas av företag i Storbritannien, Luxemburg och Tyskland?
Vi behöver mer debatt om EU:s inre marknad för finansiella tjänster. Före, inte efter, besluten.