Perssons grabbar behåller greppet
Socialdemokraterna har varit på internat i helgen. Det nya oppositionspartiet tar form.
Riksdagsgruppens ledare blir som väntat Britt Bohlin Olsson. Ordförande för riksdagsgruppen är dock Göran Persson. Vem som leder vem kan diskuteras. Detta måste dock ses som en övergångslösning tills Persson avgår i mars då han rimligen lämnar sin riksdagsplats.
Fördelningen av gruppledare i riksdagens utskott balanserar mellan den gamla riksdagsgruppen och de avgående ministrarna.
Av tjugoen poster besätts tio av kvinnor. Jämställdheten går inte att ifrågasätta. Eller kanske gör den det?
För att komma ifråga som kvinna ska du uppenbarligen vara äldre med lång erfarenhet. Bara tre kvinnor från den yngre generationen har fått förtroendet att bli utskottsledare: Carina Moberg i civilutskottet, Ulrica Messing i försvarsutskottet och Marie Granlund i utbildningsutskottet.
För de yngre männen verkar det lättare. Sex grabbar under femtio år tar vid som gruppledare: Pär Nuder, Thomas Bodström, Anders Ygeman, Thomas Östros, Tomas Eneroth och Urban Ahlin.
Så är det i en patriarkal kultur. En ung kvinna betraktas som ett oprövat kort medan en ung man ses som en spännande ”coming” ledare.
Det är hög tid att bryta detta mönster. Kanske dags att visa på en modernare hållning i valet av partiledare? Om Margot Wallströms nej är ett riktigt nej är det nog dags att våga göra generationsskiftet i socialdemokratin precis som moderaterna har gjort.
På den punkten har LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin rätt när hon i gårdagens Svenska Dagbladet deklarerade: ”Det vore bra med en kvinna och jag ser gärna att man vågar låta någon ur en yngre generation komma fram.”
Tillbaka till riksdagen. Fördelningen av politiska sakfrågor är märklig. Att en erfaren och bred politiker som Ulrica Messing får försvarsfrågorna där hon knappast får något folkligt genomslag alls är korkat. Det hade varit bättre om hon fick ta hand om de sociala frågorna. Mona Sahlin som nu blivit ordförande för socialutskottet borde ha fått driva vidare sitt spännande samhällsbyggarprojekt i miljö- och jordbruksutskottet. Där har man i stället satt Anders Ygeman. Mig veterligt har han aldrig sysslat med miljöpolitik. Det är oroväckande. Socialdemokratin får inte försvaga sin gröna profil.
En av socialdemokraternas mest lyckade ministrar – biståndsminister Carin Jämtin – får ingen roll alls. Det ryktas om att hon kanske ska bli borgarråd i Stockholm. Det är dock inte klart. Hon borde självklart ha valts till gruppledare i utrikesutskottet. Om hon sedan skulle komma ifråga som lokalpolitiker kunde ett nytt val av utskottsordförande ha gjorts.
Urban Ahlin, som nu tar utrikesutskottet, hade varit en utmärkt gruppledare i EU-nämnden. Europapolitiken måste stärkas i socialdemokratin och en erfaren utrikespolitiker som Ahlin vore rätt man för det. Susanne Eberstein som nu tar EU-nämnden kan knappast betraktas som en profilerad Europapolitiker.
Generations- och jämställdhetsperspektivet brister med andra ord. Det gör även mångfaldsperspektivet. Ingen med utomeuropeisk bakgrund får någon framskjuten position i den nya socialdemokratin.
Jag hade gärna sett en politisk stjärna som Luciano Astudillo som talesman i någon tung fråga. Liksom Ibrahim Baylan. Perssons helvita män behåller greppet.