Partiet behöver dina uppfinningar, Löfven
8 juli 2014. Bokslut efter Almedalen
Det här var veckan när vi upptäckte Guds partikel och Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven slutade prata om varandra.
Europa kan just nu inte hålla ihop sig självt men Europa hittade i onsdags pusselbiten som håller ihop universum.
”Gudspartikeln” får man inte kalla den för fysikerna. Men vi säger ofta så ändå. Den väldiga partikelacceleratorn vid kärnforskningsorganisationen Cern i Schweiz har hursomhelst hittat Higgspartikeln. Eller vad som med största sannolikhet är den mytomspunna bosonen, meddelade forskarna i onsdags.
Det är en enorm sak. Utan Higgs skulle det inte finnas någon massa och utan massa skulle det inte finnas några stjärnor, inga atomer, inga mänskliga varelser och ingen historia. Masslösa partiklar är dömda att resa med ljusets hastighet – det förflutna, nuet och framtiden skulle alla vara samma sak.
Den svårfångade partikeln hade dock kunnat upptäckas långt tidigare. I Texas. På 1980-talet höll USA på att bygga en tre gånger så kraftfull partikelaccelerator. Den amerikanska kongressen drog dock in finansieringen. Pengarna man sparade är den ungefärliga månadskostnaden för att bedriva krig i Irak och Afghanistan.
Politik spelar roll.
En partikelaccelerator är en anordning där laddade partiklar accelereras till höga energier med elektriska fält. Så fungerar på ett ungefär även politikerveckan i Almedalen. Stoppa in sju partiledartal, samtliga politiska journalister, 1 700 seminarier och ett oändligt antal tyckande statsvetare. Inför oregelbundna mattider och regelbundna rosévinstider och du kommer få folkpartistiska avgångskrav, miljöpartistiska utspel om cykelreparationer, moderater som presenterar nya slogans, kränkta kristdemokrater och socialdemokrater i extatisk brygga över sin partiledares talarkonst oavsett vilken partiledare det är.
Det vill säga allt som även i vanliga fall utgör vårt svenska politiska universum bara i mycket högre hastighet.
Bland alla utspel låg veckans händelse emellertid i två ord som inte sades. ”Löfven” från Fredrik Reinfeldts mun. Och ”Reinfeldt” ur Löfvens mun.
Ingen av herrarna nämnde den andre i sitt tal. Det innebär att de har bestämt sig för att tävla i samma gren: framstå som den naturlige socialdemokratiske statsministern. Klara, färdiga gå.
Hela Reinfeldts tal gick ut på att signalera vänstersväng för Moderaterna. Infrastruktur och utbildning är viktigare än skattesänkningar, jobbpakt med fack och arbetsgivare är bättre än lönesänkarlinje. Statsministern öppnade till och med för en mer expansiv finanspolitik.
Vad Reinfeldt försöker göra är att stänga igen skillnaderna mellan sig själv och oppositionen. Om Reinfeldt ska prata infrastruktur, utbildningssatsningar och jobbpakter – vad ska Socialdemokraterna prata om? Då kan man lika gärna rösta på Reinfeldt: de nya Moderaterna är som Socialdemokraterna. Bara lite snyggare.
Även Stefan Löfven höll dock ett mycket bra tal. 410 000 personer vaknar varje dag upp i arbetslöshet, Fas 3 är Sveriges största arbetsgivare och trots alla dessa arbetslösa misslyckas var tredje försök från arbetsgivare att nyanställa. Det går helt enkelt inte att hitta personer med rätt kompetens och i det läget beslutar regeringen alltså om nedskärningar av den svenska gymnasieskolan samt drar ned på vuxenutbildningen.
Ska vi fortsätta kalla det för arbetslinje, eller ska vi helt enkelt byta regering?
S-ledaren ville vidare se en miljard till klimatinnovationer. ”Alla jobb ska bli gröna”, sa han. Ekologisk hållbarhet hänger samman med tro på teknik och innovationer och det är helt rätt fokus.
Regeringens klimatpolitik är ett fiasko och att döma av Miljöpartiets språkrör Åsa Romsons framträdande under årets Almedalen är partiets ingång i frågan just nu att bjuda upp långhåriga meteorologer på scen för att tala om hur hemskt allt är.
Det lär knappast kunna inspirera den opinion som behövs för att ställa om Sverige.
Med detta inte sagt att Löfvens fokus på grön teknik är hela lösningen – vi kommer även att behöva förändra vårt sätt att konsumera.
Löfvens tal markerade dock en bra start.
Men hur bra politik Löfven än kommer presentera och hur trovärdig statsministerkandidat han än är så kommer Socialdemokraterna inte kunna återfå svenska folkets förtroende utan att ställa sig upp och deklarera: ”Vi har förändrats”.
Innovation är krångligt och människan är paradoxalt nog ofta bättre på de stora projekten.
Vi bygger partikelacceleratorer som kan avslöja universums hemligheter men det tog oss 5 000 år att komma på att man kunde sätta hjul på en resväska.
Vi uppfann rymdraketer och satelliter innan vi började rulla våra resväskor genom de högteknologiska flygplatser som vi redan skapat.
På samma sätt är det lättare för Stefan Löfven att lova en miljard till klimatinnovationer än att modernisera sitt eget parti. Det är dock vad han måste göra. Han måste ta sin entusiasm för innovation och applicera den på ett gammeldags parti med ett varumärke i desperat behov av förändring. Det kommer att reta upp folk till höger och vänster – men det är nödvändigt.
Först då kommer man att ha tagit livsluften från det nymoderata projektet.
Att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg kan framställa sig som en modern socialdemokrati för 2000-talet bygger på att Socialdemokraterna inte gör det.
Det är just nu svensk politiks hela kärna.