Knutby- sekten hos ambassadör Mazel
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-01-26
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det är inte sant, tänker jag. Ingenting förvånar dock längre. Jag ögnar igenom tidningen Israels vän, ett organ för ett kristet messianskt Israelengagemang (www.israelsvan.com – klicka på nr 2/2003). Bland högerkristna fundamentalister, ofta med förgreningar i pingströrelsen och Livets ord, finns en märklig teologi som går ut på att missionera bland judar. En andel av judarna ska omvandlas till kristendom vid tidens slut när Messias ska komma tillbaka, menar denna apokalyptiska villolära från 1900-talets början.
Plötsligt ser jag den numera välkända israeliska ambassadören, Zvi Mazel, på en bild. Leende skakar han hand med? ja, gissa vem! Med Knutby-sektens pastor!
På annan plats i tidningen hälsas ambassadören och hans fru hjärtligt välkomna till Sverige. Där finns också en annons om en kristen sommarkonferens på Sundsgården i Helsingborg, en plats där just bibelfundamentalister brukar hålla till. Bland talarna finns Siewert Öholm och ambassadör Mazel. Båda har gjort sig kända för att slänga ur sig anklagelser om antisemitism mot personer som inte delar deras åsikter om staten Israels politik.
Om det är i dessa sammanhang som Zvi Mazel får sin bild av Sverige som han sedan rapporterar hem till Israel är det inte underligt om verklighetsuppfattningen blir skev. Fanatiska kristna piskar gärna upp en hotfull stämning mot islam och muslimer. Extremism utmärker sig just genom att måla allt i svart och vitt och dela upp tillvaron i fiender och vänner.
Mazel har redan visat att han är långtifrån någon nyansernas mästare. I flera intervjuer har han hävdat att antisemitismen har vuxit sig stark i Sverige och att ”judar trakasseras av muslimer överallt, i skolor, på gatan, i tunnelbanan”. Det är en grov anklagelse mot hela svenska folket, inklusive dess muslimska befolkning. Lyckligtvis finns inget som tyder på att den skulle vara sann.
Svepande anklagelser om antisemitism basuneras ut titt som tätt av Expressens Leo Lagercrantz och DN-kolumnisten Per Ahlmark. Det är inget nytt. Med konstbråket blev det dock uppenbart för gemene man att anklagelserna om antisemitism är en politiskt iscensatt kampanj som går ut på att tysta varje uns av kritik mot Sharonregeringens politik. Inte ens en israelisk jude, före detta fallskärmssoldat, som konstnären Dror Feiler går fri från antisemitism-stämpeln.
Denna gång gick dock ambassadören och hans uppdragsgivare, den israeliska regeringen, över gränsen. Om alla som i enlighet med en mängd FN-resolutioner kritiserar Israels ockupation av Västbanken, dess byggande av en mur mot palestinierna och dess brott mot mänskliga rättigheter, är antisemiter – vad blir då kvar av begreppet?
Häri ligger något djupt tragiskt. Antisemitismen orsakade vår tids värsta brott mot mänskligheten. Det finns antisemitiska strömningar, liksom främlingsfientliga och rasistiska, i dag som absolut måste tas på allvar. Mörkerkrafter marscherar återigen på Europas gator. Att i detta läge relativisera begreppet antisemitism så som ambassadör Mazel och hans kristna fundamentalistiska vänner gör är livsfarligt.
Fanatismen – tron att man har sanningen – skapar intolerans och våld, varhelst den gror.
Det är just det konstinstallationen på Historiska museet vill visa.