Dansk folkeparti är helt överflödigt
Efter decennier av invandringshets är det kanske äntligen dags för danska politiken att ta itu med något annat
Uppdaterad 2019-06-11 | Publicerad 2019-05-30
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
"Alderdom er framtiden", ropar plakaten längs Dybbelsbron. Sex timmars arbetsdag, fler händer i välfärden och klimatslagord trängs på räcket till cykelbron som leder från Köpenhamns centrum till den gamla arbetarön Amager. Partierna vill få upp pensionsfrågan och välfärden på dagordningen, men i Danmark är det ändå klimat och invandring som dominerar inför riksdagsvalet nästa vecka.
Danskt folkeparti, Sverigedemokraternas motsvarighet och föregångare, rasar ihop. Tjugo procent tappade det regerande blå blocket i EU-valet i söndags, varav Danskt Folkeparti, DF, backade sexton procent. Den femte juni väntas de förlora hälften av sina platser i Folketinget. Grundaren, numera riksdagens talman, Pia Kjærsgaard skyllde EU-fiaskot på "klimatosserne", klimatgalningarna.
Borgerligheten faller samman och allt pekar mot maktskifte – med socialdemokraten Mette Frederiksen som statsminister. I ett Europa där högerpopulismen verkar ostoppbar går utvecklingen i Danmark i motsatt riktning.
Men på danska betyder frokost lunch och socialdemokrati är något annat än på vår sida sundet. Mette Frederiksen är nöjd med den extremt strikta invandringspolitiken, det är till och med hennes vallöfte är att inte ändra den. Så lockar man tillbaka arbetarklassen, lyder analysen. Men Frederiksens framgångar och DF:s ras beror också på två nya extremhögerpartier som väntas komma över tvåprocentspärren. Det ena, Stram kurs, har en politik som liknats vid etnisk utrensning.
– Jag har röstat på socialdemokraterna i varje val fram tills nu, berättar min vän på Amager. På bordet framför oss ligger kuvertet med ordet "valgkort" i stora versaler. Nu räcker det. "Udlændingepolitikken", är hans anledning.
Det vänsteralternativ han röstar på kommer Frederiksen vara beroende av för att få majoritet. Socialdemokratins tre stödpartier ökar också och på förhandlingsbordet ligger flera hårda krav. I centrum av debatten står barnen till de asylsökande på utvisningscentret Sjælsmark. Politiken har varit: desto sämre levnadsvillkor, desto fler föräldrar kommer resa hem. Barnen har det såklart eländigt. Man kräver också att Danmark åter ska ta emot kvotflyktingar – vilket socialdemokraterna satte stopp för 2017 tillsammans med de borgerliga.
I ett land där högerpopulisterna lyckats driva debatten så långt att till och med socialdemokraterna börjat föra deras politik kan man fråga sig vilka de verkliga förlorarna är.
Danskt folkeparti är nämligen inte bara tossiga – de är överflödiga. Hoppet ställs nu till samarbetspartiernas förhandlingsförmåga. Danskarna flyttar sig vänsterut. Efter decennier av invandringshets är det kanske äntligen dags för politiken att göra detsamma.