Skända patriarkatet och svik manligheten
Har du någon gång varit på väg hem en sen kväll och gått bakom en kvinna som plötsligt rör sig snabbare och snabbare och snabbare?
Våldtäktskultur brukar det kallas. Termen används för ett beskriva ett samhällsklimat där kvinnor tvingas anpassa sin vardag på grund av rädslan eller insikten om att de när som helst kan bli våldtagna.
Kännetecknande för våldtäktskulturen är också att kvinnor skuldbeläggs när de blir våldtagna och om de inte skyddat sig ”tillräckligt bra”. Drick inte för mycket, flirta inte, tänk på hur du klär dig!
I våldtäktskulturen beskrivs mäns sexualitet som okontrollerbar. Och där alla kvinnor är potentiella offer, där är alla män potentiella våldtäktsmän.
Minns du SVT-dokumentärerna ”Ingen riktig våldtäkt” och ”Den andra våldtäkten” som sändes här om året? Bägge handlar om tonårsflickor som våldtagits. Bägge skildrar svårigheten att bli trodd och hur vanligt det är att både våldtäktsoffer och omgivning skuldbelägger offret: hon ljuger och ljuger hon inte får hon skylla sig själv. I Bjästa tog nästan ett helt samhälle parti för en våldtäktsman.
I förra veckan skrev jag en text som berörde sexuellt våld. En del – i huvudsak män – verkade läsa den som ett brandtal för kollektiv skuld och arvssynd. Och på Dagens Nyheters ledarsida anklagades jag för att vilja hålla handen och gråta.
Nåväl, låt oss hålla hand och prata om manlighet. Det är svårt att inte se våldtäkten som del i ett nät av under- och överordning, av maktrelationer och könshierarkier.
I vartenda krig eller väpnad konflikt används våldtäkten som ett vapen. I Sverige är definitionen inte ens huggen i sten. För bara ett tiotal år sedan kunde man våldta sin fru utan att det sågs som en våldtäkt. I dag är många av åsikten att det inte är våldtäkt att ha sex med en medvetslös kvinna, även om man kan dömas till fängelse för det.
Nej, det handlar inte om skuld. I en våldtäktskultur lever både män och kvinnor i föreställningen att det sexuella våldet är en del av livet. Det är därför hon framför dig snabbar på stegen.
Som män är vi ansvariga att förhålla oss till hur de maktrelationer och maskulinitetsideal som bygger våldtäktskulturen reproduceras. Det är ju inte bara kvinnorna som drabbas i en våldtäktskultur. Rädslan och misstänksamheten sliter oss isär.
Vägen bort från våldtäktskulturen är lång. Men vad kan vi män göra nu, i det lilla, här i dag?
Tolerera inte och ursäkta inte sexuellt våld – inte ens om det kläs i en förment skämtsam skrud. Säg ifrån när kollegor och vänner drar sexistiska skämt eller gör ner kvinnor. Säg ifrån när någon försöker inkludera dig i en rovdjursartad våldsbejakande maskulinitet.
Helt kort: Svik manligheten, skända patriarkatet.
Vi börjar nu.