Hägglund försöker desperat skrämmas
Göran Hägglund ser väldigt lugn ut för att vara desperat. Men med ett parti som balanserar på fyraprocent-spärren och en tillvaro som stödhjul till en allt idélösare moderatregering har Hägglund det inte lätt. Dessutom verkar han ha ont i halsen.
Harkel, harkel, harkel låter Kristdemokraternas röstkris.
Göran Hägglund försökte lösa det hela med att dricka vatten och att skrämmas.
Först skräms han med sossarna. Sedan skräms han med ryssarna. Han skräms med att oppositionen inte har ett regeringsalternativ (att regeringen knappt har det heller låtsas han inte om). Han meddelar att det är ”omoraliskt att kasta sten på bilar” och antagligen omoraliskt med kvoterade bolagsstyrelser och fler pappamånader.
Det hela är antagligen uttänkt för att slå in poängen att Kristdemokraterna är ett HÖGERPARTI. Ja, ja.
Hägglund ska dock ha heder för att han tog upp Europafrågan och resonerade kring den, dessutom utan att på Anders Borgskt eller Reinfeldskt manér använda den för att plocka inrikespolitiska poäng eller moralisera om budgetunderskott som sägs bero på någon fetaostätande fuskande grekiskhet.
Det är tydligt att Kristdemokraterna försöker hänga på den senaste borgliga trenden i Europa och bli mer EU-skeptiska. Må så vara, problemet är att Hägglund har försökt hänga på nästan samtliga trender de senaste åren. Först skulle det vara ”verklighetens folk” och hårda tag, sen skulle man bli skolparti, pensionärsskatten skulle avskaffas inför valet 2010 men nu föreslår man ytterligare ett jobbskatteavdrag vilket naturligtvis kommer att öka den klyfta mellan pensionärer och löntagare som Hägglund då kritiserade.
På något sätt vill man att Kristdemokraterna bara ska bestämma sig.
Det gjorde de inte i dag.