Skatten för de rika måste upp
1 SEPTEMBER 2015. Skattepolitik.
Jag är så hjärtans trött på den konfliktlinje som målats upp i svensk politik. Där det sparkas allt längre nedåt och där fattiga ställs mot andra fattiga. Flyktingar mot pensionärer, ensamkommande barn mot välfärdsstat.
Det är en falsk konflikt, och den är farlig.
I somras kom en undersökning från konsultföretaget Capgemini som visade att 93 000 svenskar är dollarmiljonärer. Det var en ökning på 15,4 procent jämfört med året innan. En fyra gånger större ökning än resten av Europa.
Sverige är ett av de länder i världen där de rikaste blir rikare i snabbast takt.
Samtidigt har vi brist på vårdplatser, äldre som inte får hjälp hemma och en socialtjänst med stora problem.
I många andra länder gör ökande klyftor att man har börjat prata om högre skatter och jämlikhet.
I Sverige har vi i stället avskaffat förmögenhetsskatten, arvsskatten och fastighetsskatten. Jobbskatteavdragen har gjort att de som tjänar mest har fått det ännu bättre.
Svensk ekonomi blir allt mer tudelad, efter inkomst och geografi.
För stora delar av Sverige går det bättre än på länge. Räntan är noll, ekonomin på väg upp och i somras slogs rekordet för antal sålda bilar, rapporterar tidningen Affärsvärlden.
Sverige blir allt mer ekonomiskt segregerat men vi pratar ändå bara om de fattigaste. När det är de rika som skapar sig reservat och bidrar allt mindre.
Reinfeldt och Borg sänkte skatten med 140 miljarder. Men ändå är det människor som flytt till Sverige från krig och död som får skulden för hålen som finns i välfärden.
Det är faktiskt inte riktigt klokt.
Arbetarrörelsens kanske viktigaste uppgift nu är att visa att konfliktlinjen inte går mellan dem längst ner på samhällsstegen. Bara genom att föra en politik som tydligt gynnar vårdbiträdet, hemtjänstpersonalen och de som är rädda för att förlora jobbet kan det här landet hållas ihop.
Högern kan inte göra detta. För dem är ökade klyftor något positivt.
Frågan nu är om Stefan Löfven begriper vad som krävs.
Höjningen av a-kassan i höstbudgeten är viktig. Den minskar otryggheten för den som förlorar jobbet och bidrar till sammanhållning.
Men det räcker ju inte.
Nu behövs en politik som tydligt ökar rättvisan.
Redan fattiga kommuner kan inte bära kostnaden för en generös flyktingpolitik. Pensionärer måste få del av det kraftigt ökande välståndet.
Politiken måste kompletteras med satsningar som talar till medelklassen i bred mening. Storsatsning på skolan, på infrastruktur och bättre kommunikationer.
I stället för att acceptera konflikter mellan svaga grupper, bör kraven öka på dem som har det bäst.
Socialdemokraterna har lovat att jobbskatteavdraget ska börja trappas ner i blygsam takt för alla som tjänar över 50 000 kronor i månaden.
Det borde gå att höja skatten mycket mer än så.
Det är bara tre procent av alla svenskar som har högre taxerad inkomst än 50 000 kronor i månaden, enligt inkomststatistik som SVT Pejl tog fram förra sommaren. Enligt SCB är det 10 procent av arbetskraften som tjänar mer än 44 500 kronor i månaden.
Medianlönen i Sverige är 28 000 kronor.
Det kommer ändå att bli en massa gnäll från Annie Lööf om att man inte får vara rik och framgångsrik i det här landet när budgeten kommer. Nu bör regeringen för en gångs skull orka ta i. För rättvisans skull. För att det är en bra konflikt.
De med mest pengar betalar inte längre en rimlig andel av varken inkomster eller förmögenhet. Nu är det dags att de får tillbaka den möjligheten.
Det är dags att höja skatterna rejält. Det är dags att rikta ilskan åt rätt håll.
Och då menar jag inte neråt.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.