Tillväxten – ett hot mot vår planet

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Lena Sommestad: Europa måste utmana sin självbild

15 JULI 2007. Ett av mina starkaste minnen från tiden som miljöminister är ett besök i Guangzhou i södra Kina. Vid stranden av Pärlfloden fick jag uppleva det ekonomiska genombrott, som nu skakar jordens mest folkrika land. Det var svindlande. Aldrig tidigare i historien har ett land vuxit så snabbt.

Allt fler inser vidden av den industriella revolution som nu sveper över världen. Världsekonomins tyngdpunkt förskjuts mot Asien. Samstämmiga tillväxtprognoser visar att den globala ekonomin kommer att tre- eller fyrdubblas inom femtio år.

EU laddar

Det som förvånar är bristen på djuplodande diskussion om hur en ny ekonomisk världsordning långsiktigt kommer att påverka Europa. Visst talas det om ”globaliseringen” och hoten mot industrijobben. Men de flesta tycks utgå från att västerlandets dominerande roll ska bestå. EU siktar mot att bli ”världens mest dynamiska och konkurrenskraftiga ekonomi” och laddar för en mer aktiv roll i utrikespolitiken.

Jag tror att ett stort hinder för nytänkande är vår egen föreställning om Europas särart. De flesta européer har vuxit upp i en tudelad värld, där u-ländernas fattigdom setts som orubblig. Samtidigt har intellektuella från höger till vänster förenats i tesen att västerlandet är unikt och överlägset.

Nu växer behovet av omprövning. Den europeiska självbilden utmanas inte bara av Kina. Allt fler forskare ifrågasätter också tesen om Europas särart. Vi borde rikta större uppmärksamhet mot likheterna mellan Europa och andra regioner. Industrialisering och tillväxt är inget västerländskt privilegium.

Bra initiativ

Regeringen tillsatte i vintras ett globaliseringsråd med uppdrag att fördjupa kunskapen om hur Sverige ska hävda sig i globaliseringen. Konkurrenskraften står i fokus. Det är ett bra initiativ, men samtidigt snävt. Jag skulle önska att rådet vidgade sina ambitioner, särskilt ifråga om globaliseringens effekter på miljön.

I dag vet vi att den globala efterfrågan på energi kommer att tredubblas till 2050. Efterfrågan på skogsråvara till industrin kommer att fördubblas och efterfrågan på vatten för matproduktion kommer att öka med 50 procent. I den situationen räcker det inte att vässa svensk konkurrenskraft. Sverige och Europa måste också bidra till att lösa de globala problem som den snabba tillväxten skapar. Det stora hotet mot vår framtid är inte de nya tillväxtländernas överlägsna konkurrenskraft. Det stora hotet är att tillväxten hotar att fördärva vår gemensamma planet.

Utmaningar väntar

Aktuell debatt om klimatfrågan ger en föraning om de utmaningar som väntar. Världens etablerade industriländer noterar nu med förfäran att rollerna i det globala spelet har blivit ombytta. Det är inte längre industriländerna i väst som smutsar ner den övriga världen och ensidigt bestämmer hur miljökrav ska balanseras mot ekonomisk tillväxt. I?dag kommer de största utsläppen av koldioxid från Kina, om än med låga utsläpp per capita. Och Kina vägrar att ikläda sig syndarens roll. Liksom andra tillväxtländer påpekar man att de gamla industriländerna bör ta sitt ansvar på hemmaplan innan de kommer med pekpinnar till andra.

Om Sverige och Europa vill behålla initiativet måste vi bli bättre på att respektera övriga regioner som jämlika partner. Vi måste bryta kopplingen mellan tillväxt och miljöförstöring i våra egna länder och bidra till att överbrygga de konflikter som skapas när världens gamla ekonomiska centra ersätts av nya.

Hitta nya nischer

Det är en utmaning som också rymmer möjligheter. Den socialdemokratiska regeringen satsade hårt på att göra Sverige till ett centrum för miljödriven tillväxt. Den strategin kan globaliseringsrådet bygga vidare på.

Samtidigt bör vi se mer förutsättningslöst på hur Sverige kan hitta nya nischer i den globala ekonomin. En möjlighet är att satsa på miljövänlig produktion av råvaror och livsmedel. Metaller är ett exempel. Allt talar för att guldruschen i Västerbotten bara är början på uppsvinget för svensk gruvindustri. På samma sätt kan Sverige utnyttja sina stora landarealer när efterfrågan växer på mat och energi. Kanske blir Sveriges framtida nisch i världsekonomin densamma som där vi en gång började: som råvaruleverantör till världens verkstäder.

Europa blir inte världens mest dynamiska ekonomi under 2000-talet. Vår självbild kommer att naggas i kanten när vi inser att vi inte är så speciella som vi har trott. Men Sverige och Europa kan hitta nya roller i en mer jämlik värld, och vi kan bidra till att 2000-talets kraftfulla tillväxt inte driver vår civilisation mot konflikt och miljökatastrof. Det räcker bra.

Lena Sommestad