Kristersson gör om misstaget från 2018
Han kräver att "SD viker ner sig"
För fyra år sedan uppträdde Ulf Kristersson som om han hade vunnit. Han förväntade sig helt enkelt att andra partier skulle rätta in sig i ledet och glömma allt som sagts i valrörelsen.
Kanske är han på väg att göra om samma misstag igen.
I onsdags lät anonyma källor Sveriges Radio förstå att Sverigedemokraterna håller fast vid sitt motstånd mot liberaler ii regeringen. Skulle det bli tal om någon ministerplats för Johan Pehrson får Ulf Kristersson söka sig ett annat regeringsunderlag.
Tror att SD viker sig
I går berättade lika anonyma källor i Moderaterna för Aftonbladet hur Ulf Kristersson och Gunnar Strömmer ser på saken. De är övertygade om att Sverigedemokraterna kommer att "vika ner sig" när det väl gäller.
Anonyma läckor är en vansklig källa när det gäller att bedöma politik. Folk har alla möjliga motiv för att prata med journalister. Utan att veta vem som säger vad kan det vara svårt att bedöma sanningshalten. Men om Ulf Kristersson verkligen går omkring och talar om att andra ska "vika ner sig" borde hans partikamrater bli orolig på riktigt.
Det har nämligen hänt förut, efter valet 2018. Och den gången gick det inte bra, inte alls bra.
Delade Alliansen
Vi kommer ju ihåg hur det var. Moderater, kristdemokrater, centerpartister och liberaler genomförde alla en valrörelse för att få bilda en borgerlig regering. Men frågan om en sådan regering kunde luta sig mot Jimmie Åkessons gäng delade den gamla alliansen.
Inget problem sa Kristersson och Busch.
Aldrig på vår vakt, sa Lööf och Björklund.
Ulf Kristersson räknade med att centerpartister och liberaler skulle ge efter bara valet var klart. Vika ner sig, skulle man kunna säga.
Moderatledaren var till och med så övertygad att han utropade sig till segrare efter valet. Och han var så övertygad att han lät riksdagen rösta ner hans ambitioner att bli statsminister.
Kristersson räknade fel
Som vi vet hade Kristersson räknat fel. Annie Lööf vek inte ner sig. Inte Jan Björklund heller. Och landet fick till sist en regering, medan Moderaterna gick in i en oppositionsroll som nu kostat dem rollen som näst största parti.
Allt kan förstås vara annorlunda nu. Kanske finns det sakpolitiska eftergifter som kan säkra Ulf Kristerssons flytt till Sagerska palatset. Kanske kan Liberalerna hålla samman sin stökiga riksdagsgrupp även om partiet lämnas utanför regeringen.
Men kanske handlar det helt enkelt om Ulf Kristersson. Kanske har han svårt att ta in att också andra menar vad de säger, och att hans önskningar är just hans egna.
Vill man föra politiska förhandlingar eller leda en regering är det en riktigt dålig inställning.