Dödsvakan för blockpolitiken
26 FEBRUARI 2013. Mötet i Maramö
När Annie Lööf bjöd in sina partiledarkollegor till föräldrarnas gård i Maramö, var det då det här hon drömde om?
Journalister intervjuar varandra. Partisekreteraren Kent Persson tänder grillen. Nu ska det grillas korv! Annie Lööf får en flagga i present, ett byalag ser till att det finns bredband. Det händer ingenting.
En politisk tjänsteman twittrar om en mulltoa.
De borgerliga partiernas träff i småländska Maramö är det mest surrealistiska jippo Sverige sett sedan ... ja, någonsin?
Vad gör politikerna här? Vad gör journalisterna här? Vad är det som händer?
Är det någon i partistaberna som har tänkt över och planerat det här, över huvud taget? Ingenting tyder på det.
Annie Lööf, mötesplaneraren, verkar smått chockskadad. Enligt en mätning som publicerades i Dagens Nyheter i går har bara 24 procent av de borgerliga väljarna förtroende för Annie Lööf – regeringens näringsminister. Vad värre är att bara varannan Centerväljare har förtroende för partiledaren Lööf.
Jan Björklund och Göran Hägglund är här för att de måste. Det blir ett möte under yxan, mest för att Fredrik Reinfeldt vill rädda Lööf ur krisen. Som om hans närvaro löser någonting.
– När det passar Moderaternas syften så distanserar sig partiet från Alliansen och driver de frågor som de vill ha ut.
Så sa förra Centerledaren Maud Olofsson till Svenska Dagbladet i helgen.
Alla ser ut att lida. Vill Reinfeldt ens vara här? Under de gångna två veckorna har alla regeringsföreträdare – utom just Annie Lööf – spelat ner förväntningarna på vad som kommer hända i Maramö. Det är inget toppmöte, det är ett arbetsmöte. Det är inget möte, det är en diskussionsklubb. Så där har det låtit.
Så frågan är hur Maramömötet kommer sluta. I en ny politik? I en nytändning? Knappast.
Om man tittar på genomsnittet av de stora opinionsmätningarna skulle regeringen – om det vore val i dag – få 135 mandat. I dag har man 173. Både Centerpartiet och Kristdemokraterna skulle få lämna sina tjänsterum i riksdagen. Och Reinfeldt kan inte bli statsminister. Ska han försöka regera ihop med Folkpartiet?
Nej, så klart inte. Och det begriper han ju själv.
Värre för Sverige är att Reinfeldt inte tycks ha några svar på tidens avgörande frågor. Vad med arbetslösheten?
Kunskapsraset i skolan? En främlingsfientlighet på frammarsch? Ingenting.
Och så, plötsligt, kommer ett politiskt utspel! I juni 2014 ska det hållas ett ”Allianskonvent”, lovar Annie Lööf.
Ett till möte?!
Det var till Maramö Alliansen åkte för att dö.