Överskatta inte Anders Borg
Anders Borg är ett monster i svensk politik. Väljarna älskar honom med hull och hår: hästsvansen, graferna, den mästrande tonen.
Han är alliansens största tillgång. Och han är Stefan Löfvens största problem.
Hur hanterar man en politisk ikon? Att kritisera Borg innebär en stor risk – ingen gillar när någon gnäller på den man älskar. Se bara hur det gick för Thomas Östros.
Men att inte utmana Anders Borg är också en farlig strategi. Det ger honom spelrum att obekymrat fortsätta sin kärleksaffär med väljarna, och därmed vinna valet åt Alliansen en gång till.
Moderaterna vill nu försöka sälja sig som ”Det moderna arbetarpartiet”. Den viktigaste byggstenen i den strategin är Anders Borg. Han är moderaten som säger sig värna den svenska modellen, som kan prata om feminism utan att rodna och läxar upp banker i parti och minut. Får han stå oemotsagd, framställer han sig gärna som en modern socialdemokrat för 2000-talet.
I dag lanserade Socialdemokraterna en ny slogan om en grön strategi för jobben. Det kallas för Hållbar frihet och innebär att en miljard ska satsas på klimatinnovationer och omställning.
Det är ett bra fokus. Alliansens klimatpolitik är en katastrof, och här finns en viktig konfliktlinje.
Men så länge Socialdemokraterna inte på allvar vågar utmana Anders Borg, är risken stor att allt annat man gör mest blir på marginalen.
Anders Borg är ingen socialdemokrat för 2000-talet. Han är arkitekten bakom en misslyckad jobbpolitik och en djupt ideologisk fördelningspolitik som gjort Sverige till ett mindre jämlikt samhälle med en mer sårbar ekonomi.
Moderaterna är inte i allians med framtiden. De är i allians med omoderna värderingar, med en politik för ökade klyftor, där barnfattigdomen ökar och föräldrars bakgrund spelar allt större roll för hur barnen klarar sig i skolan.
Den här gången är verkligheten på Socialdemokraternas sida, inte alliansens. Det är dags att sluta fega, och göra politik av det.
Anders Borg är överskattad. Det är dags att börja prata om det.