EU-nej hinder för grön miljöpolitik
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-05-05
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vi fungerar både som stigfinnare och som politiskt parti i traditionell mening; vi är både före vår tid och mitt i den. Kombinationen är ofta svår.”
Så beskriver miljöpartiet sin roll i förslaget till nytt partiprogram. Det andas Petra Kelly, fredsrörelsens ikon som förde de tyska gröna in i förbundsdagen 1983. Hon myntade begreppet ”antiparti-parti” och ville hindra framväxten av en traditionell partiapparat.
Programförfattarna lägger till insikten att resultat har sitt pris. Kompromisser skaver mot medlemmarnas övertygelser. Kvar blir frågan: Hur mycket kan de gröna anpassa sig till realpolitik och mediedemokrati?
Dagordningen för helgens kongress är betydligt bredare än miljön. De gröna försöker ge svar på alla det postindustriella samhällets frågor. Miljöpolitiken är ändå ett bra lackmustest.
Maskrosorna har skaffat sig makt. Det har betytt kompromisser. Har det också varit bra för miljön?
Svaret blir utan tvekan ja.
Listan på framgångar är imponerande. Grön skatteväxling, energihushållning, miljökrav i offentlig upphandling, mer pengar för att skydda gammelskogarna.
Det har underlättats av en socialdemokrati som också driver miljöfrågorna. Göran Persson är betydligt grönare än sin tyske kollega Gerhard Schröder.
Nu spricker samarbetet. Åtminstone tillfälligt. De gröna hoppar av propositionen om miljömål.
Det vore lätt att skildra tisdagens utspel som taktik. Den kritiserade uppgörelsen om EU-försvaret kan bli en huvudfråga på kongressen. Språkrören skaffar sig ett motargument till dem som hävdar att Peter Eriksson går med på vad som helst för att få sitta i regeringen.
Jag tror att det är en alltför enögd analys. Åsa Domeij har förhandlat kunnigt och hårt om miljömålen. Först på tisdag får vi veta innehållet i regeringens förslag. Kanske bedömde de gröna förhandlarna verkligen att de inte kunde försvara resultatet. Nu behåller de ett förhandlingskort inför kommande propositioner om trafik och klimat.
Regeringen kontrar med en ny strategi för miljöarbetet i EU. Kanske det mest radikala programmet bland de 25 medlemsländerna.
Där har miljöpartiet det svårare.
Die Grünen i Tyskland beskriver sitt svenska syskonparti som apart. Utanförskapet minskar möjligheterna att påverka.
På miljöområdet behövs det överstatliga beslut, säger miljöpartiet men har inte omvandlat insikten till en naturlig del av sin politik. Kanske beror det på en grundläggande misstro. ”Dagens EU har små möjligheter att bli ett användbart verktyg” heter det i förslaget till partiprogram.
Kompromisser är en sak. De måste alltid vägas mot den egna övertygelsen.
Att se verkligheten är något annat. Det handlar om att ompröva gamla sanningar för att nå sina viktigaste mål.
Miljöpartiet har förnyat svensk politik. Det är dags att verkligheten förnyar miljöpartiet. De grönas kunskaper och engagemang skulle ge dubbel utdelning om de omvärderade sitt kategoriska EU-motstånd.