Ett skatteparadis – för rika ryssar
9 MARS. KRIMKRISEN.
Steve Back tog en gång i tiden ett berömt foto av en ung Diana Spencer. Den blivande prinsessan av Wales arbetade några timmar i veckan på en lyxig privat förskola. Denna allvarliga och blyga tonåring skulle dock gifta sig med prins Charles och fotograferna flockades. Steve Back tog ett foto av Diana tillsammans med barnen.
Den blivande prinsessan poserade dock i motljus denna försommardag.
Resultatet blev den berömda bilden där man kan se rakt genom den nittonåriga blivande ikonens kjol.
Numer specialiserar sig Steve Back på andra typer av transparens. Han är känd för att stå utanför Downing Street 10 och fotografera brittiska ministrar när de går in och ut på regeringssammanträden hos premiärministern.
Varför?
Oftare än man skulle kunna tro glömmer de att stoppa sina hemliga dokument i en mapp.
Med kameran har Steve Back fångat innehållet i många promemorior där de bärs fullt synliga under kostymklädda armar på väg in i mörka bilar.
Det är alltid lika pinsamt för regeringen. Presstjänsten ringer och skäller. Steve Back svarar med det helt rimliga: ”men skaffa er mappar då”
I veckan inträffade det igen.
”Londons finansiella centrum” ska inte stängas för ryssar, stod det på pappret som en stackars minister höll oskyddat under armen när han klev ur bilen.
Storbritannien vill att eventuella EU-sanktioner mot Ryssland på grund av Vladimir Putins agerande i Ukraina, kommer att undanta Londons finansdistrikt.
Ryssland har brutit mot folkrätten genom att invadera och med en ”folkomröstning” -annektera Krim. Att delar av Ukrainas nya regering kommer från ett nazistinfluerat parti är oroväckande. Men det ger inte Vladimir Putin rätt att rada upp strids-vagnarna. Folkrätt är folkrätt. Västvärlden är tagen på sängen och diskussionen handlar nu om hur man ska ta sig upp.
Rika ryssar har miljarder dollar -undanstoppade i västerländska banker. De ryska eliterna ser det som självklart att kunna åka över till London och Paris över helgen och shoppa. Här i London talar man om Londongrad, eller Moskva-vid-Themsen, en rysk stad inuti den brittiska huvudstaden för de superrika ryssar som valt att bosätta sig i England. Oligarkerna köper hus i Belgravia och Mayfair, fotbollslag i Chelsea och handväskor på Selfridges och Harrods.
Londons hus- och finansmarknad fungerar som ett skatteparadis för rika ryssar.
Samt som ett sätt att tvätta pengar.
För den som är i behov av sådant.
Den ryska centralbanken publicerade förra året en uppskattning som visade att av de 56 miljarder dollar som lämnade Ryssland 2012 hade hela två tredjedelar kopplingar till kriminalitet och korruption. Det är som sagt en uppskattning men den säger något om att detta inte är ett obetydligt problem.
Hittills har det rått en tyst överenskommelse mellan skyskraporna i Londons finansdistrikt och alptopparna i de diskreta bankkontonas Schweiz om att man inte ifrågasätter ryska pengar. De luktar likadant som svenska eller tyska.
Det vill säga ingenting alls.
Londons fastighetsmäklare är med på noterna. När någon kommer och köper ett hus för 80 miljoner kontant, varför ställa frågor?
Denna tysta överenskommelsen, skulle nu efter Ukraina kunna brytas. Många har den senaste veckan efterlyst fler kritiska följdfrågor till ryska pengar. I kombination med Visa restriktioner till Europa och därmed ryssar som måste ställa in shoppingresor till Mayfair, hade man satt press på Vladimir Putin. ”Vill ni ha kallt krig, kan ni inte samtidigt lyxshoppa i våra huvudstäder.”
I det brittiska parlamentet påminde oppositionsledaren Ed Miliband premiärminister David Cameron om hur denna under Georgien-kriget 2008 uttryckt saken:
”Ryska shoppare kan inte marschera in på Selfridges samtidigt som ryska trupper marscherar in i andra länder.”
Det är inte Churchill. Men det är i alla fall en princip.
Nu är tonläget i regeringen, om man får tro dokumentet som fastnade på Steve Backs kameralins, ett annat. Omsorgen om den egna ekonomiska återhämtningen är större.
Hotet om att ryssar inte ska få shoppa i London kan onekligen tyckas harmlöst i relation till att Putin bara skulle kunna sträcka sig efter gaskranen och därmed släcka ljuset i Europa.
Men beroendena går åt bägge håll. Precis som att det skulle skada den brittiska ekonomin om ryska shoppare hindrades från att handla på Selfridges, skulle det skada den ryska ekonomin om Europa hindrades från att köpa gas. 70 procent av de ryska exportintäkterna kommer från försäljning av olja och gas. Även när kalla kriget, det riktiga alltså, pågick som värst sålde Ryssland energi till Europa.
Det är här någonstans vi befinner oss.
Kalla kriget-retoriken till trots. Beroendena mellan öst och väst är större än någonsin.
Det är också där någonstans om en eventuell lösning måste gå att hitta. Den nuvarande utvecklingen ligger inte i någons intresse.