Maud Olofsson och hennes värld
Företagare är hjältar, sossar och facket skurkar. Svårare är det sällan
30 mars 2008. Göran Persson sa ofta om Maud Olofsson att hon är ”klämkäck”. Man ska inte utesluta att han menade något uppskattande.
För egen del är jag benägen att betrakta Olofsson som gåtfull, särskilt i sin syn på den stora världen. Vice statsministern har exempelvis under senaste tiden varit originell nog att hylla George W Bush. ”Mycket påläst”, sa hon efter att ha ryckt åt sig uppmärksamhet från presidenten, under ett Washington-besök. Göran Persson satte samma betyg på USA:s statschef.
Ett föredöme
Olofsson betraktar Bush som ett föredöme i miljökampen: ”Jag är uppmuntrad av president Bushs stöd för en internationell klimatuppgörelse”, sa hon i ett tal i USA. Hon uppfattar sig själv och den amerikanske presidenten som ”pionjärer i frontlinjen för förändringar”.
Få utanför USA:s republikanska parti och kretsarna kring Tony Blair har rest Bush till en så mäktig och progressiv staty.
Maud Olofsson förhöll sig annars inledningsvis avvisande till Bush, särskilt till hans Irak-krig. Hon fördömde i riksdagen den planerade ockupationen till den grad att hon lovade marschera i demonstrationer mot kriget.
Hon tillät sig också säga något så förbjudet som att samtal med Hamas var angelägna.
Den gåta som söker sitt svar är: när och varför förvandlades Maud Olofsson till Bushs beundrare?
Läraktig elev
Hon fullföljer sin allians med den amerikanska högern; hon hoppas nämligen att Irak-krigets verklige entusiast, John McCain, blir ny president.
Ett möjligt svar på Olofssons Bush – beundran kan vara att hon, åter likt Göran Persson, ser honom som en läraktig elev. Bushs state of the union-tal var, som näringsministern sa, inspirerat av henne.
Maud Olofssons resor har sträckt sig såväl till Kina som Ryssland. Hon vill ta med sig en här av svenska företag dit. Kina är nämligen, enligt Olofsson, särskilt intresserat av svensk arbetsrätt och facklig frihet. Ett för de flesta överraskande argument.
Näringsministern blev god vän med vice premiärministern Wu Yi; de förenades av ett gemensamt intresse för att bygga upp kvinnliga förebilder, sa näringsministern.
Wu Yi har gjort lysande karriär i den svårt förtryckande kinesiska parti-?och statsapparaten. Hon är också känd för att framhålla Kinas insatser för, som hon säger, Tibets enorma framsteg och för den tibetanska ungdomens glädje och framtidstro.
Blinkade av samförstånd
Vid ett tal inför ryska och svenska affärsmän, blinkade Maud Olofsson till av samförstånd: som före detta entreprenör vet jag vilket elände alla dessa regleringar ställer till.
Ryska oligarker skulle inte ha kunnat uttrycka sig tydligare.
De som vill erinra om Maud Olofssons sammanfattning av Hitlers gärning (”Han gjorde tokigheter”) eller om hennes etikett på tyske utrikesministern Joschka Fischer (”terrorist”), bör komma ihåg: uttalandena fälldes innan hon blev minister.
Jag möter färre svårigheter i tolkningen av Maud Olofssons inrikespolitik. Maud Olofsson spänner upp sitt ideologiska tält vid två fasta punkter: företagare är hjältar, sossar och facket skurkar. Svårare är det sällan.
I sitt stora programmatiska tal vid stämman i Kalmar bad hon åhörarna ta upp en applåd för företagarna, ”som gynnar oss alla och trotsar Jante”. Som tack borde de få lägre skatter, ökad makt, högre vinster och större trygghet.
Facket förstår inte företagarnas altruism. Därför bör de straffas med inskränkta fri-?och rättigheter, gärna indragen strejkrätt. Så resonerar Olofsson, som inte tvekade att ställa sig i vägen när miljoner franska ungdomar och löntagare demonstrerade mot sådan politik.
Klen utdelning
Facket ingår säkert i det Maud Olofsson kallar ”sossepolisen”, förbjudande, inskränkande, ogenerös till de stora skapande andarna i det privata näringslivet. Olofsson vill därför göra slut på ”sossefieringen” i landet. Hon står beredd att föra kulturkamp mot dessa socialdemokratiska svågrar som ”kontrollerar våra liv”.
Hennes vrede liknar den som kan avlyssnas från hårt arbetande men politiskt ignoranta småföretagare och från ideologiska soldater, anställda i näringslivets propagandaarméer.
Som politisk bas är den alliansen bräcklig. Maud Olofssons entusiastiska självförtroende smittar bara av sig på sex – sju procent av befolkningen.
Klen utdelning för den som likt Olofsson håller fram den flitige bävern som ideal.