Tillbaka till Klara efter 20 års exil
Häromdagen hittade jag Jesper Bengtssons gamla t-shirt. Den låg inkilad i bokhyllan mellan Sylvia Plath och boken om Per Albin Hansson. Ångest, förgången folkhemstrivsel och gamla kläder, det får bli min sammanfattning av ledarredaktionens drygt 20-åriga exil i Globen.
Det råder uppbrottsstämning här på Aftonbladet. Jesper Bengtsson har redan slutat och i julhelgen flyttar vi andra tillbaka till Klara. Vi har fått en flyttkartong och ett nummer som garanterar att vi får ett skrivbord även på nya stället.
Annat var det på gamla Klaratiden. När jag kom dit i mina långa fladdrande kjolar, då blev jag uppmanad att se ”om jag kunde hitta ett skrivbord någonstans.”
Det var lite mindre ordning då. Thorbjörn Fälldin hade just bildat regering tillsammans med centern och folkpartisterna. På sommaren gifte sig prins Charles med Diana och jag minns att mitt första jobb handlade om bröllop.
Året därpå vann Socialdemokraterna riksdagsvalet och vi trodde att folkhemsordningen var återställd. 1983 antog riksdagen visserligen en modifierad form av löntagarfonder, men man minns mest finansminister Kjell-Olof Feldts dikt:
”Löntagarfonder är ett jävla skit men nu har vi baxat dem ända hit”
Åttiotalet blev inte så mycket folkhem. Det var mer av Fermenta, aktieplanering och ekonomireportrarnas intåg på redaktionen. Arbetsmarknadsreportrarna försvann och jag fick hänga in hippiekjolen för det här var axelvaddarnas decennium. Hårt och lika kallt som sushin vi fick lära oss att äta.
På Aftonbladet beskrev vi Socialdemokraternas politik som en strid mellan röda och vita rosen. Om Kjell-Olof Feldt var en vit kanslihushögerros, så var socialminister Sten Andersson mer av den röda sorten.
Så länge Olof Palme var i livet lyckades han balansera dessa båda sidorna av partiet, även om han blev rasande den gången vi försökte intervjua honom om partistriden. Sedan var han borta och kanske var det inte bara därför, men ekonomismen fortsatte att stärka sitt grepp om Sverige. 1985 avreglerades finansmarknaden och lånekarusellen var ett faktum.
Det var helt logiskt att Aftonbladet då valde att flytta till Globen. Det här var axelvaddarnas område, en stor och synlig cirkusplats.
Det var här vi till sist fick följa hela världsekonomins fall.
Nej, allt kommer inte att bli bättre i nya Klara. Men vi kommer att få skrivbord där vi kan fortsätta att skriva om ekonomisk jämlikhet, minskade motsättningar och bättre miljö.
I vår kommer jag att vara borta några månader för att förhoppningsvis bli klar med en bok. Men till sommaren är jag tillbaka och då hoppas jag mycket på min hippiekjol, lång och fladdrande löftesrik.