Skapa tillit inåt och respekt utåt
Publicerad 2012-01-23
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
23 JANUARI 2012. Krisen i S
Att följa Socialdemokraterna har den senaste tiden varit som att titta på en tågkrasch. Det stora kompetenta grå maktpartiet urartade till det stora vilt läckande kaospartyt.
Och det gick inte att slita blicken.
Fem krisande sossar har länge varit mer än fyra borgliga regeringspartier. Både i mediernas och i allmänhetens ögon. Att se Socialdemokraterna i detta tillstånd är lite som att se den där släktingen du kanske inte gillat men alltid haft respekt för, bete sig som ett barn. Det har varit plågsamt. För nästan alla: inte bara för oss som kallar oss socialdemokrater.
Vilda turer
Alla i Sverige har en relation till socialdemokratin. Oavsett vilken. Det är den berättelsen som medierna har direktsänt sedan valförlusten 2010 och som tagit allt vildare turer de senaste månaderna.
Det handlar om något betydligt större än att partiet har hamnat i ögonhöjd med opinionssiffror på 23 procent. Om Socialdemokraterna inte lyckades samla sig skulle vi alla börja behöva revidera idén om Sverige. Tanken att vi är landet annorlunda. Ett land som gått en annan väg. Visat att man inte bara kan kombinera ett jämlikt samhälle med en konkurrenskraftig ekonomi. Utan att de är varandras förutsättning.
Sverige är fortfarande ett socialdemokratiskt land med en borglig regering. På samma sätt som Tony Blair och hans New Labour inte lyckades förändra Storbritannien från ett i grunden konservativt land har Fredrik Reinfeldt och hans nya moderater inte lyckats förskjuta det socialdemokratiska från centrumet i svensk politik.
Det har inte skett något värderingsskifte utan vi har fått en ny sorts skickligare moderater. Duktigare på att tala socialdemokratiska.
Alla bryr sig om åt vilket håll Socialdemokraterna ska gå – eftersom det är det som kommer definiera det svenska politiska landskapet. Inte vad Fredrik Reinfeldt säger.
Det är dags att Socialdemokraterna börjar ta de häckande journalisterna utanför partihögkvarteret som en komplimang.
Inte förgäves
Mycket tyder på att partiet faktiskt håller på och samla sig. Partisekreteraren har tagit kontroll över processen. Det finns en insikt på alla nivåer om att nu är det allvar. Läget är exceptionellt verkar alla inse. Håkan Juholt ska inte ha behövt avgå förgäves.
Partistyrelsen och det verkställande utskottet är valda för att ta ansvar och bör göra det genom att utse en ny partiledare. En person som kan skapa tillit inåt i organisationen och respekt utåt mot väljarna. Det är det som har gått förlorat de senaste åren.
Och det är vad utmaningen just nu handlar om.