Här har ni lite spartips från Sovjets brödköer
Medelklassen borde lära sig av min mamma
Har man någonsin varit fattig vet man hur ohjälpsamma råden från bättre bemedlade brukar vara.
Min mamma vet hur detta kändes. Genom henne vet också jag det. De flesta går i samma stil: om du bara kunde handla storpack och sluta röka.
I verkligheten kan ingen kostnad slås ut över flera månader om man lever hand till mun. Ett storpack sparar kanske på sikt men just nu finns inte en spänn över till mer än pastan man behöver närmaste veckan.
Inte hjälper det heller när man plötsligt måste till tandläkaren eller barnet vuxit ur sina vinterskor.
När jag var barn ville jag slita upp varje julklapp. Min mamma lät mig aldrig. Presentpappret kan återanvändas. Jag blev expert på varsamt öppnande vid fyra års ålder.
Just nu skenar inflationen. För de sämst bemedlade kommer det bli ett stålbad. Samtidigt närmar sig medelklassen en fattigare verklighet. Kanske är det därför dags för fattiga att för en gångs skull ge spartips till rika.
Tänk om du lät bli att bo i en storstad? Tänk om du handlade nödvändigheter på second hand istället för bara extra vintage-shopping?
Jag och mamma hankade oss fram. En släkting bjöd på mat, gav presenterna mamma inte hade råd med. En vän köpte matkassar. Idag är min mamma den personen för andra.
När jag var barn ville jag slita upp varje julklapp. Min mamma lät mig aldrig. Presentpappret kan återanvändas. Jag blev expert på varsamt öppnande vid fyra års ålder.
Mamma diskar fortfarande fryspåsar och engångsartiklar för nästa gång. Inte för att hon måste, utan för att hon tycker att livets nödtorft ska kosta så lite som möjligt.
Pengar som blir över ska läggas på njutning, när man kan. Pasta och bönor ska kosta lite.
Champagne får vara dyrt. I över ett år sparade hon till min första diktbok. Rim och ramsor på finska. Vår gemensamma njutning.
Min mamma lärde sig privatekonomi i brödköernas Sovjet. Hon lärde sig också att dela med sig av det minsta man har.
I överflödets Sverige skyddar man sig själv. Grannens barn får inte mat. I fattigdomens Kiev och Minsk plockade man fram en tallrik till och alla åt mindre.
Den rika världen delar inte, men fattigdom kan inte överlevas om den inte delas.
I längden är vänner värdefullare än en full mage.
Det behöver ingen förklara för en fattig.
Elpriser och hyreshöjningar kommer bli brutala. Men med fattigråden kan kanske bättre bemedlade lära sig att leva på ett annat sätt: Både hållbarare och givmildare.
Så här följer korta råd till den som alltid haft, men nu i inflationen ser ur att förlora:
Pasta och bönor är billigt. Biblioteksböcker är gratis. Återanvänd allt du kan och lär dig att laga mer än favorittröjan. Dela med dig, hur lite du än har. I längden är vänner värdefullare än en full mage.
Om du mot förmodan skulle få ett par kronor över är det okej att lägga dem på cigaretter, bara de får dig att känna ens en sekunds frid.