”Samarbetet med S måste ge oss makt över politiken”
Inne på Olof Palmes gata 11 i Stockholm har IF Metall sitt högkvarter. Fackförbundet organiserar över 310 000 arbetare inom svensk industri och har fått både respekt och kritik för deras pragmatism och vilja att gå sin egen väg, så väl i förhållande till LO som till Socialdemokraterna.
Ingen mansdominans
Jonas Sjöstedt är metallare. Och Karl-Petter Thorwaldsson är metallare. Och Stefan Löfven var länge förbundets ordförande.
I dag heter ordföranden Marie Nilsson. Hon valdes till posten för bara någon månad sedan, och hon är den första kvinnan på posten i ett förbund som har rötter ända tillbaka till 1800-talets slut.
– Jag tycker inte att arbetarrörelsen är en mansdominerad miljö. Mitt förbund är onekligen det, men jag ser det inte när jag tittar på politiken och socialdemokratin i övrigt. Däremot är bilden av arbetarrörelsen kanske att vi är lite gamla och mossiga. Ja, en gubbmiljö.
När Marie Nilsson valdes på IF Metalls kongress lyfte hon i ett linjetal upp vilka frågor som ska vara i fokus under hennes ordförandetid. En sådan fråga är kompetensutvecklingen.
När ny teknik kommer till svensk industri måste medlemmarna få utbildning och verktyg för att hänga med. De anställda ska rustas för att kunna ta de nya jobben och kompetens ska vara deras anställningstrygghet.
En arbetsplats, ett fack
Samtidigt finns det en oro.
– Vi går mot en situation i svensk industri där vi blir mer praktiska teoretiker och tjänstemännen mer teoretiska praktiker, att arbetsuppgifterna går in i varandra. Då är det orimligt att en metallare inte ska kunna avancera i arbetet utan att bli tjänsteman.
I praktiken handlar det om man ska vara med i IF Metall eller Unionen och vilket avtal som ska gälla.
– Hur länge är det rimligt att vi delar upp oss i olika fackförbund? Jag tror inte att det är en omöjlighet att vi går mot en framtid där vi har ett fack på varje industriföretag. Det vore nog inte så revolutionerande egentligen.
Men det skulle kunna revolutionera den facklig-politiska samverkan med Socialdemokraterna, om arbetarnas IF Metall slogs samman med tjänstemännens Unionen.
– Ja, det blir svårt om vi bildar ett förbund där hela arbetsplatsen, tjänstemän och arbetare, är medlemmar.
I dagsläget vore det en försvagning för IF Metall att kapa banden till S, säger Marie Nilsson.
– Samtidigt är det ju så att TCO och Saco inte saknar politiskt inflytande bara för att de inte har några band till S. Även om vi historiskt haft stora fördelar av facklig-politisk samverkan så kanske det inte är rätt sätt framöver.
Den nya metallbasens fackliga engagemang började i Stenungsund när hon arbetade inom processindustrin. I 30 år har hon arbetat fackligt, och ända fram tills för några år sedan valde hon att ha en fot kvar i yrket. När hon 2014 blev IF Metalls vice ordförande sa hon upp sig som drifttekniker.
– Att jobba extra på helger och somrar var mitt sätt att inte tappa kontakten med arbetskamraterna och jobbet. Att bara få vara en i skiftlaget var viktigt, och samtidigt kunna ha längre samtal om beslut man tagit, kunna resonera och ibland skapa förståelse för besluten.
I dag finns det 13 riksdagsledamöter som är medlemmar i IF Metall. Men Marie Nilsson hade gärna sett att fler medlemmar satt i riksdagen. Att få in fler med arbetarbakgrund i politiken är nödvändigt.
– Det är jätteviktigt att vi har folk i politiken som förstår industrins betydelse och vilka förutsättningar som krävs för att industrin ska finnas kvar. Det innebär att det är väldigt viktigt för oss vilka som styr. Vid industrikrisen fanns det tillexempel inget intresse eller förståelse för industrin från alliansregeringen.
”LO förhandlar aldrig löner igen”
Årets avtalsrörelse är precis över, men hur ser IF Metalls nya ordförande på LO:s roll i framtiden?
– LO kommer aldrig få någon löneförhandlande roll igen. Förbunden kommer aldrig att släppa ifrån sig det.
I framtiden bör LO uteslutande vara en politisk opinionsbildare, en utredningsresurs och ha en samordnande roll, anser hon.
– LO-familjen är 14 väldigt olika förbund med olika kraft. Då blir det den minsta gemensamma nämnaren som förenar oss, och ibland blir ens uppdrag gentemot medlemmarna oförenligt med att sitta i LO:s styrelse.
Hur ser du på arbetarrörelsens framtid?
– Vad är alternativet? Det är klart att det finns många hot, men de måste gå att möta på samma sätt som vi alltid gjort: genom att organisera oss. Men vi måste hitta uppdaterade former för det. Samtidigt tror jag nog att tiderna för stora dominerande partier är över.
Gäller det stora dominerande fackförbund också?
– Ja, kanske. Man kan aldrig leva på gamla meriter. Det är upp till bevis i varenda avtalsrörelse, i varenda utmaning vi möter. Vi måste hitta en helt annan argumentation, ett helt annat sätt att få människor att organisera sig.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.
Fakta om Marie Nilsson
Ålder: 53 år.
Familj: Sambo och två vuxna barn.
Bor: Stenungsund och Stockholm.
Gör i sommar: Förhoppningsvis blir det lite båtliv.
Vad du önskar dig mest av allt just nu: Att människor i sin vardag upptäcker att den S-ledda regeringens politik gör skillnad.