Hatet mot facket styr Moderaterna
Skyddsombuden behöver större inflytande
Vi vet inte var moderaten Mats Green hämtar sina uppgifter. Men vi vet att de inte stämmer med den officiella statistiken, i alla fall inte när det gäller dödsolyckorna på svenska arbetsplatser.
Till tidningen Arbetet säger Green, som är partiets talesperson i arbetsmarknadsfrågor:
– Vi ser ett ökat antal dödsolyckor på arbetsplatser trots att vi har regionala skyddsombud.
Det stämmer inte. Fake News. Sanningen är illa nog. Trots att antalet dödsolyckor förra året var de lägsta på länge är mönstret fruktansvärt tydligt. 2019 dödades 36 svenskar på sitt jobb. 2018 dog 50. 2017 var siffran 44. Så där fortsätter det, och då har vi ändå inte räknat in utländska arbetare som dödats i vårt land. Ändå vet vi att de ofta har de farligaste arbetsuppgifterna.
I genomsnitt avlider nästan en person i veckan på grund av arbetsplatsolyckor, och siffran är oroväckande konstant.
Tar lätt på siffror
Än märkligare än Greens lättvindiga sätt att se på siffror är faktiskt hans slutsats. Tillsammans med riksdagens majoritet har han nämligen satt stopp för försöken att utvidga de regionala skyddsombudens möjligheter att arbeta. Ett förslag som skulle förbättra arbetsmiljöarbetet på företag utan fackliga medlemmar röstades ner i somras.
Helst skulle dock Moderaterna gå längre. I Arbetet kräver han en utvärdering av hela systemet med regionala skyddsombud. Den tilltänkta samarbetspartnern, Sverigedemokraterna, talar klarspråk. Påhejade av Svenskt Näringsliv vill de helt avskaffa dagens regionala skyddsombud.
Är inte rationellt
Det är inte rationellt. Den som bekymrar sig över arbetsmiljön väljer inte att försvaga den organisation som finns. Man väljer inte att ta avstånd från landets tiotusentals skyddsombud och man sätter inte upp hinder för de regionala skyddsombudens arbete.
Inte efter erfarenheterna från pandemin eller mitt i den begynnande insikten om arbetslivskriminalitetens omfattning.
Sanningen är att Moderater och de andra borgerliga partierna låter sig styras av sitt traditionella ogillande av fackföreningar. Det handlar inte bara om banden mellan LO och Socialdemokraterna. Under den borgerliga retoriken finns en grundmurad misstro mot organiserad arbetarklass.
Folk ska helt enkelt inte sticka upp.
Det kan man naturligtvis tycka. Men varför ska det gå ut över svenska löntagares arbetsmiljö?