Varmt och kallt möts i kampen om flyktingbarnen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-04-24
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Ur stödet för de apatiska flyktingbarnen växer en kokande folkrörelse. I onsdags samlades drygt hundra personer på Mynttorget utanför riksdagen. Solen stod högt, vinden blåste hårt. De unga talarna, från flyktingorganisationer och politiska partier, uttryckte sin ilska över socialdemokraternas och moderaternas oheliga allians.
”Dagen efter riksdagen sa nej till amnestin satt jag med tre kompisar på skolan. Vi var så djävla arga och sa att vi måste göra något”, säger arrangören Tim Nilsson, 20-årig liberal och student på Södertörns högskola.
Samtidigt, i Luleå, anordnades en liknande manifestation. Där bor 17-åriga Niada Bajraktari. Hon läste på naturprogrammet och älskade att dansa. Sedan slet avvisningsbeslutet, rädslan för att återvända till Albanien, sönder hennes liv. Nu ligger Niada apatisk och matas med sond.
Över hundra personer, nästan bara unga, tågade längs Storgatan i Luleå. Ulrika Lundström och Sofia Karlsson, Niadas danskompisar, har anordnat många manifestationer som den här – för Niadas men också för alla andra apatiska flyktingbarns skull.
”Som unga kanske vi är naiva, men jag tror vi kan påverka och vi måste bry oss och se till så att vi inte agerar så här i framtiden, när vi ska bestämma”, säger Sofia Karlsson till NSD.
Som vårsolen och snålblåsten över Mynttorget möts varmt och kallt i kampen om flyktingbarnen. På ena sidan folkopinionen med sin solidaritet och medmänsklighet. På andra sidan en regering utan giltiga argument men med en förbluffande oförmåga att lyssna.
Bryan Lask, internationell expert på apatiska tillstånd, intygar att apatiska flyktingbarn inte alls bara finns i Sverige. Att fler barn skulle bli sjuka vid en amnesti finns det inte heller några vetenskapliga belägg för. Men migrationsminister Barbro Holmberg slår dövörat till. Hon fortsätter att sprida myten om att apatin är unik för Sverige, fortsätter att antyda att de sjuka barnen bara spelar.
Regeringen vill ha individuella prövningar i stället för amnesti. Visst, det vore toppen – om myndigheterna verkligen följde utlänningslagens och barnkonventionens skrivningar om barnens bästa. Men bara 14 av 78 apatiska barn som Utlänningsnämnden behandlade mellan oktober och april fick uppehållstillstånd. De två senaste månaderna har bara 2 av 32 apatiska flyktingbarn fått stanna.
”Individuell prövning” är alltså i de allra flesta fall bara ett annat ord för utvisning. Fattar inte regeringen att folk fattar det?
Hela flyktingpolitiken hårdnar. Antalet asylsökande har gått upp och ner sedan 1980-talet men andelen som får stanna för att de anses behöva skydd har minskat konstant. ”Det betyder att svenska myndigheter anser att det i världen som den ser ut i dag inte uppstår skäl för människor att fly [...] Eller så säger man att de helt enkelt försöker lura oss”, säger ärkebiskop K?G Hammar i DN.
Mot den bakgrunden pågår kyrkornas påskupprop. Sveriges Kristna råd kräver en amnesti för de drygt 10?000 överklagade flyktingärenden som ligger på Utlänningsnämndens bord. Så skulle Sverige kunna ta ansvar för alla de människor som lider i den långsamma asylprocessen. Så skulle bordet kunna rensas inför den 1 januari, då asylärenden äntligen ska börja avgöras i domstol.
Skriv på påskuppropet!
Namnlistor kan laddas ner på www.skr.org och måste skickas in senast den 9 maj. Låt inte regeringen visa Sofia och Ulrika i Luleå att deras kamp är förgäves. Låt inte maktens arrogans ta ifrån dem viljan att påverka och bry sig. Kräv en amnesti som tar Niada tillbaka till livet, som ger henne och andra flyktingbarn möjlighet att dansa och skratta igen.