Bedrägligt lugn härskar inom S
29 MAJ 2015. S-kongressen.
Snacket är att det inte kommer hända så mycket på S-kongressen som börjar i dag. Att den inte är så viktig.
Den inställningen får mig att vilja skrika högt.
Jag kan inte minnas ett allvarligare tillfälle i svensk politik. Jag vet inte när så mycket sist stod på spel.
Sverigedemokraterna växer i opinionen. Socialdemokraterna har efter sommaren tre år på sig att möta den utmaningen.
Det är kort tid. Men det är för att klara detta som vi valde er, Stefan Löfven och gänget.
I sin nya bok ”I bevegelse” – på svenska ”I rörelse” - frågar sig Jonas Gahr Støre, ledaren för norska Arbeiderpartiet, hur socialdemokratiska partier bör möta främlingsfientlighet och nationalism.
Den norska debatten är långt från den svenska. Men Gahr Støres analys är användbar.
Hans svar är att den bara kan mötas på ett sätt: med politik.
Gahr Støres analys är att dagens högerpopulism delvis hänger ihop med vår tids stora förändringskraft:
globaliseringen och dess spegelbild migrationen.
Globaliseringen ställer om arbetsmarknaden, skapar vinnare och förlorare. Den göder den rädsla och ökande nationalism som
Europa nu lever med.
Flödena av handel, människor och information har sitt ursprung bortom nationalstaten. I tekniska förändringar, kamp om resurser, rivna handelshinder och värderingsförskjutningar.
Hur ska politiken kunna svara på sådant den inte själv styr över?
Gahr Støre jämför med rörelsen för kvinnlig frigörelse. Den startade utanför partipolitiken och drevs av aktivister. Grogrunden var erfarenheterna från andra världskriget, nya värderingar, av ny teknik och industrialiseringen.
Socialdemokratin var först skeptisk till de nya kraven – det traditionella målet för arbetarrörelsen var att mannens industriarbetarlön skulle räcka till både barn och hemmafru.
Men i Norge liksom i Sverige lyckades socialdemokratin till slut formulera radikal politik som fångade kraften i det nya. I dag är det stora antalet kvinnor på arbetsmarknaden en av de viktigaste förklaringarna till våra länders ekonomiska framgångar.
Ändå var inte utbyggnaden av dagis, avskaffande av särbeskattningen och föräldraförsäkring reformer som gjordes utifrån ekonomiska kalkyler, utan av politisk nödvändighet.
På samma sätt måste socialdemokratin i dag se kraften i utmaningarna som globaliseringen ställer.
Ojämlikheten i skolan måste brytas. Vi måste göra ett massivt kunskapslyft för att rusta arbetskraften. Unga arbetslösa och människor som flytt till Sverige måste få jobb. Skattesystemet måste göras om.Klarar vi detta har socialdemokratin en framtid. Om inte, så vet jag faktiskt inte.
Den stora diskussionen på kongressen handlar på ytan om investeringar, om huruvida det är rätt att låna till bostäder och jobb.
Det ramas av journalister och partiledning in som en strid mellan höger och vänster inom S. Är du vänster vill du investera, är du höger vill du föra en stram och ”ansvarsfull” politik.
Men jag uppfattar inte verkligheten så. Kanske för tio år sedan. Men inte i dag.
Att skapa ett politiskt program som faktiskt kan bryta utvecklingen i skolan och öka jämlikheten är i dag inte ett val, utan en ren överlevnadsfråga för socialdemokratin.
Egentligen talar mycket för S just nu. För partiets idéer, åtminstone.
Det pågår ett skifte i den internationella ekonomiska diskussionen – bort från marknadsliberalism, mot insikten av att jämlikhet och en stark stat är förutsättning för tillväxt och utveckling. Feminismen definierar i hög grad dagens unga politiskt. Det finns en längtan efter gemenskap, efter politik som bygger.
Men den kraften måste fångas.
Att låtsas som om dagens utmaningar går att möta med några reformer på marginalen är en livsfarligt felaktig läsning av både den politiska kartan och läget i landet.
Fortfarande råder ett slags bedrägligt lugn inom S. Regeringsmakten är återvunnen, ordningen på ytan återställd.
I själva verket har det aldrig varit så bråttom som nu.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.