Straffa den som tänker mer på Youtube än livet
I somras dog en femårig pojke vid en drunkningsolycka på Maltesholmsbadet i västra Stockholm. Räddningspersonal var snabbt på plats, men för att få pojken till sjukhuset skickades också en ambulanshelikopter till badplatsen.
Personal på marken försökte förmå människor att flytta på sig för helikoptern, men det var nästan omöjligt. Sommarbadarna var upptagna. Med att filma olyckan med sina mobiltelefoner.
– Jag cirkulerade runt ett varv i luften, men sedan tänkte jag att nu struntar jag i att folk står kvar, det gällde ju ett barns liv, berättade helikopterpiloten Andreas Vessby för Mitt i Västerort.
I förra veckans avsnitt av TV8-serien ”Efterlyst” berättades om en annan händelse i västra Stockholm, när en 37-årig man sköts till döds sittande i sin bil vid Hässelby gård. I baksätet på bilen satt hans två minderåriga barn.
Efter skottlossningen ska, enligt polisen, flera personer ha gått fram till bilen. Men inte för att hjälpa till – utan för att filma med sina mobiltelefoner.
– Inte nog med att de här barnen ser sin pappa bli mördad. De som kommer fram är inte där för att hjälpa, det viktigaste är att få en film, säger polisen Lars Bröms i tv-programmet.
Det här är förstås bara två lösryckta bilder ur nyhetsflödet, men enligt Håkan Möllegård, brandmästare vid Vällingby brandstation, har det blivit allt vanligare att filma och fota olyckor i stället för att hjälpa.
Anekdoter är inte empiri, men jag får erkänna att detta gjort att jag är på väg att byta fot när det gäller om en civilkuragelag bör instiftas.
Det handlar alltså om en lagstiftning som gör det brottsligt att inte agera för att hjälpa en medmänniska i nöd. Det är en sorts handlingsplikt som slutar först när man bedömer att man själv är i fara.
Frågan har utretts på uppdrag av den förra regeringen. Utredningen tyckte å ena sidan att människor som inte hjälper den som befinner sig i uppenbar livsfara bör kunna straffas med böter eller fängelse i två år. Å andra sidan uppmanade utredningen regeringen att inte införa lagen.
Varför? De som inte griper in och hjälper till skulle inte ändra sitt beteende om det vore straffbart, trodde utredningen.
Civilrättsprofessorn Mårten Schultz har påpekat att invändningarna mot en civilkuragelag missar det viktigaste motivet: Vissa beteenden förtjänar att bestraffas oavsett vilka effekter straffet får.
För att illustrera sin poäng har Schultz hämtat en fråga från författaren Maciej Zaremba:
”Är det inte principiellt orimligt att svensk rätt inte betraktar det som kriminellt att titta på ett barn som drunknar i en vattenpöl, om barnet kan räddas med en mycket ringa insats?”
Jo, jag börjar tycka det.
Att, när man ställs inför en medmänniska i nöd, tänka mer på hur många visningar man kan få på Youtube än hur man kan hjälpa är kanske en enfald som inte helt går att lagstifta bort. Men vi bör bestraffa det.
Och en lagstiftad handlingsplikt kanske ändå bidrar till att någon faktiskt låter enfalden stanna vid en tanke och sedan använder sina händer och sin hjärna till något annat.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.