HBTQ-frågorna kan inte bara vara pynt
För 70 år sedan avkriminaliserades homosexualitet i Sverige. Det skulle inte längre vara olagligt att älska en person av samma kön. Men i stället blev kärleken sjukdomsförklarad. Staten gick från att bestraffa till att behandla människor.
Det skulle ta ytterligare 35 år innan Socialstyrelsen till slut avskaffade homosexualitet som sjukdomsbegrepp. Mycket har hänt sedan 1979.
Hbtq-rörelsen har kämpat och skördat mängder av framgångar. I Sverige vill många synas tillsammans med rörelsens regnbågsfärgade flaggor. Institutioner och myndigheter älskar att delta i den årliga Prideparaden.
Ett exempel är gymnasieskolan Södra Latin i centrala Stockholm. För ett år sedan införde skolan det första könsneutrala skolomklädningsrummet. Reaktionerna från media var positivt och skolledningen stoltserade nöjt över uppmärksamheten.
I veckan kunde vi läsa hur skolan anordnade en skoldebatt mellan riksdagspartierna. En av de inbjudna var Sverigedemokraternas Kent Ekeroth.
Flera elever på skolan protesterade och menade att det är obehagligt att som hbtq-person och eller med utländsk bakgrund behöva möta någon som företräder ett parti där homofobin grasserar och som har stark koppling till den högerextrema hatsajten Avpixlat.
Skolledningen gav dock med kalla handen och valde att köra i väg de demonstrerande eleverna i stället. Man menade att SD:s närvaro bidrar till en bred debatt.
Men ska det verkligen göras på bekostnad av elevernas trygghet? Och varför lät inte ledningen eleverna komma till tals och låta Ekeroth höra motargumenten?
Den här veckans händelser kastar en skugga över skolan men påminner också om det som majoritetsamhället gör alltför ofta:
Alla älskar hbt-frågorna tills det ställs krav och blir jobbigt.