Invandrare i Sverige har mest utbildning
Sverige är uselt på att få in invandrare på arbetsmarknaden. Vi är det OECD-land med störst skillnader i sysselsättningsgrad mellan inrikes födda och utrikes födda.
I dagarna kom LO:s styrelse med sin rapport ”Full sysselsättning”. Man söker efter svar på varför invandrare oftare går utan jobb. Handlar det om utbildning och att man inte kan språket tillräckligt bra? Ja, men det är inte hela förklaringen.
Tolv år efter att du gått ut gymnasiet hänger fortfarande ditt ursprung samman med dina chanser att få ett jobb.
På svensk arbetsmarknad är det en stor belastning att ha föräldrar som inte är födda i väst. Då spelar det ingen roll hur bra du är på att prata svenska eller om du har rätt kompetenser.
Efter några sidors statistikgenomgång får LO konstatera att kompetensbrist inte räcker som förklaring. ”Här finns ett behov av ytterligare kunskap”, skriver man lakoniskt.
2010 ökade arbetslösheten bland unga invandrare med tre procent. Samtidigt sjönk arbetslösheten bland unga svenskfödda med tio procent. För vissa människor gör konjunkturuppgångarna ingen skillnad.
Samtidigt har vi en av världens mest välutbildade invandrargrupper.
I Sverige finns i dag 375 000 utlandsfödda med eftergymnasial utbildning, men bara sju av tio har jobb eller eget företag.
I veckans nummer av Veckans Affärer intervjuas Celestin Sindayikengera, en elektroingenjör från Burundi som studerat i Nanjing i Kina och kan tala mandarin. I Sverige jobbar han med att serva hyrbilar.
Nationalekonomen Jan Ekberg vid Linnéuniversitetet har i en rapport till regeringen visat att för varje procentenhet som arbetslösheten bland invandrare kan minskas så förstärks de offentliga finanserna med cirka 0,14 procent.
Om man kunde få upp sysselsättningen bland utrikes födda till samma nivå som för svenskfödda skulle statskassan fyllas på med ytterligare 34 miljarder kronor varje år.
Förklaringarna till varför arbetslösheten är högre bland invandrare är många. Bostadsbrist på platser där jobben finns, inga förskoleplatser och andra brister i välfärdssystemen, långa handläggningstider, dålig svenskundervisning, bristfällig information till nyanlända.
Mycket av det där går att lösa politiskt, men det är uppenbart att det finns en strukturell diskriminering på svensk arbetsmarknad som är svårare att komma åt.
I Veckans Affärer lämnar en 33-årig läkare från Somalia som nu arbetar i Birmingham sin dom:
– I Sverige är jag i första hand svart och afrikan.