Som en happening från 1968

facklans flykt Franska idrottsaktiva, ansvariga för transporten av OS-facklan, mötte som i en politisk happening från 1968 unga militanta beredda att släcka facklan. Om det så skulle kosta arrestering och batongslag från kravallpolisen.

PARIS. Plötsligt exploderar Paris; det sker fyrtio år efter student- och arbetarrevolterna och handlar om OS.

Daniel Cohn-Bendit, glatt upprorisk studentledare 1968, formulerar på nytt paroller: ”Man kan inte hålla OS bakom taggtråd”.

Paris ville i går inte välsigna den olympiska eld som symboliskt ska samla världens idrottselit i Peking, betraktad av miljarder, beskyddad av världens politiska ledare, berikande åt globala bolag.

När Eiffeltornet, putsat, glittrande och bevakat av tusentals poliser, förbereddes för den magiska eldceremonin fylldes hela Marsfälten av väldiga körer: ”Befria Tibet. Kina ut ur Tibet. Befria Kina. Bojkotta OS”.

Helt oväntat rullades en stor svart banderoll ut från stålskelettet: en svart fana, bara dekorerad med fem handklovar. De ersatte olympiaringarna.

Strax bakom Eiffeltornet samlades den tibetanska solidaritetsrörelsen. Män insvepta i Tibets flagga och med små luvor på huvudet. De jämförde det kinesiska förtrycket med det Nazityskland utsatte judarna för.

Polisen försökte slita bort de tibetanska flaggorna.

Franska idrottsaktiva, ansvariga för transporten av OS-facklan, mötte som i en politisk happening från 1968 unga militanta beredda att släcka facklan. Om det så skulle kosta arrestering och batongslag från kravallpolisen: ”Det här är en kampens väg inte en skammens”, sa Noel Mamère från de Gröna. Cohn-Bendits parti, därför särskilt aktiva i gårdagsprotesterna.

Fackelbäraren, som måste skyddas i polisbussar, skulle paradera och tas emot högtidligt utanför det tungt eleganta Stadshuset. Borgmästaren Bertrand Delanoe hade dekorerat sitt palats med banderollen: Paris försvarar mänskliga rättigheter över hela världen.

”Ett vänskapligt budskap till alla, särskilt till det tibetanska folket”, sa han.

Han behövde inte ta emot fackelbärarna, de tappra idrottsaktiva som i handen bar den brinnande elden och på sina trikolorfärgade träningsdräkter låtit sy emblemet: ”För en bättre värld”.

Polisen?–?3?000 till antalet och utrustade med helikopter, inliners, kravallbussar?–?blåste av. För låg säkerhet.

”Bojkotta Sarkozy”, stod det på några plakat. Presidenten har antytt att han skulle kunna utebli från OS-invigningen. Hans statssekreterare för mänskliga rättigheter, Rama Yade, förtydligade: Presidenten kommer bara om våldet hejdas i Kina, de politiska fångarna släpps loss och Tibetkonflikten utreds.

–?Helt fel, sa den anpasslige utrikesministern Kouchner: ”Hur skulle det se ut om vi ställde krav innan vi börjar samtala med kineserna?”

Paris dallrade annars av krav, protester, engagemang, hårdhänta sammanstötningar, små polischocker och buketter av paroller för demokratin.

Slutmålet för OS-facklans franska resa var Charléty-stadion. Där höll 68-generationen sitt sista stora gemensamma möte. Sedan tog festen slut.

Följ ämnen i artikeln