Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

Vi drunknar snart om ni inte tar ert ansvar

Pojkar, pojkar, pojkar, här kommer ett hundår till”.

Den där sången är ­inte längre en klackspark, den är blodigt allvar.

Det finns en film som jag ­aldrig minns vilken det är och som jag inte lyckas googla mig till, men jag tror att det är ­Monty Python-snillet Terry Gilliam som gjort den.

Scenen är följande:

Världen går under, det är en översvämning, men huvud­personen står och skriker ”This is not happening, we are not drowning!” medan vågorna svallar in likt en tsunami. Ungefär som när ­polis säger ”­cirkulera, ingenting har hänt här” fast det

i själva verket har inträffat ett styckmord och ett bankrån.

Förnekelse.

Någonting händer men de låtsas inte om det.

Nej nej, vi drunknar inte! Allt är toppen!
På ett obehagligt sätt händer detta nu. Dagstidningar har ofta lustifika och djupt myskonservativa kåsörer, enstaka freak­shows för att bredda en ­redan vit mångfald. Än värre än käcka gamänger är att på alla tidningars ledarsidor – nästan alla, låt oss inte glömma att denna sida är i enorm ­solidarisk minoritet – så verkar man titta åt ­himlen när den obehagliga verkligheten står vid farstun.

”Pojkar, pojkar, pojkar, här kommer ett hundår till”, brukade jag börja ­mina års­krönikor i ­Aftonbladets fredagsbilaga Puls för flera år sedan. ­Denna Eldkvarn-klassiker ­betraktade jag som ett grabbigt femackordsrockistskämt men nu är det ­inget skämt längre.

Detta blir ett hundår.
Detta år borde skrämma alla. Polariseringen är extrem, vi har nazzar på gatorna, vi har motsvarande vänsterextremister och vi har en borgarpress som låtsas som att det regnar. Jag ­begriper det inte. Jag begriper det inte.

Det är väldigt underligt

att just borgarpressen har en ­sådan benägenhet att släta över problem med ­högerextremism. Personligen har jag vanligtvis inga problem med ­liberaler ­eller ­andra höger­personer. Ändå. Ändå är det just de som genom att för­neka den strukturella ­rasismen blir så nyttiga för ­extremisterna.

Obehagligt är ett för svagt ord. Jag är ju vit och medelklass, liksom de nyttiga idioterna på högertidningarnas ledarsidor. Jag kan föreställa mig att männi­skor med en annan färg än min vita undrar vad det är frågan om. Varför hatar Sverige oss?

Jag kräver ansvar av alla oss medborgare men jag kräver större ansvar av de som har till jobb att skriva. Ni kan förneka barnfattigdom, ni kan för­neka sorteringen till friskolor, ni kan förneka gatuvåldets orsaker, men ni kan inte, kan inte, förneka att ­rasism är rasism och ert medlöperi äcklar mig.

Ta en titt på landet. Det är en översvämning på gång. Och den blir större för varje dag. Vi drunknar snart om ni ­inte tar ert ansvar.

Följ ämnen i artikeln