Syrien är en skam för världssamfundet

I fredags kom det nya uppgifter om att kemiska vapen använts mot civila i Syrien. Europa måste göra mer för syriska flyktingar i väntan på en politisk lösning.

– Be för mig, sade Abdulmalik Tello till sina barn innan han avslutade samtalet.

Samtidigt såg han hur soldaterna gick in i grannhusen och sköt människorna. Han visste att han snart skulle möta döden.

Berättelsen är hämtad från Niklas Orrenius reportage om Syrien som publicerades i Dagens Nyheter i dag. Skildringarna av syriernas livsöden påminner oss om de grymheter som civilbefolkningen utsätts för.

Abdulmalik Tello blev bara 65 år gammal. Hans barn hittade honom gravt torterad och med skott i ryggen.

Nya gasattacker

Tello var en helt vanlig man, en arkitekt och familjefar. Hans levnadsöde liknar tusentals andra syriers. Sedan den folkliga resningen inleddes 2011 har 150 000 människor dödats.  Den syriska regimen begår grova övergrepp på sin egen befolkning.

Diktatorn Bashar al-Assad fortsätter att fängsla och tortera oppositionella. Civila misshandlas innan de dödas. Byar och städer stryps på mat och vattentillförsel med svält och undernäring som följd. Hem och hus jämnas med marken av militärens tunga artilleri. I fredags kom det uppgifter om nya gasattacker, skakande bilder på gråtande barn sprids via nyhetskanaler världen över. Ingenting är heligt för regimen, inte ens kyrkor och moskéer är fredade platser. I reportaget beskriver flyktingar hur de sett militära krypskyttar placeras i moskéns minareter.

Syriernas vittnesmål måste fortsätta att höras och synas.

FN:s säkerhetsråd

Sedan Ukraina-krisen inleddes har Syrien hamnat i skugga.

Trots att regimen står stadigt kvar. Och trots att alltfler röster höjs om att läget alltmer börjar likna folkmordet i Rwanda.

På politisk nivå är det dödläge. FN:s säkerhetsråd har inte lyckats enas om åtgärder mot Syriens regim. Ryssland och Kina lägger in sina veton. Ryssland ger dessutom direkt stöd till Bashar al-Assad.

Även om världssamfundet med Europa i spetsen inte kan enas om ett politiskt agerande finns det inget som hindrar ett humanitärt engagemang. Syrier som flyr stöter på nya tragedier utanför landets gränser. Grannlandet Egypten lider av hög arbetslöshet och politisk kaos efter att den egyptiska militären tagit över makten. I Libanon, som är lika stort som Skåne, finns en miljon syriska flyktingar. Gruppen utgör en femtedel av den totala befolkningen. En siffra som fick FN:s flykting­organ UNHCR att nyligen kalla det för en ”förödande milstolpe”.

Fler lagliga vägar in i Europa

Endast 75 000 människor har lyckats fly till Europa. Den blygsamma siffran utgör en procent av den totala flyktingströmmen. Samtliga länder i Europa har alltså sammanlagt tagit emot färre flyktingar än vad ett enda land i mellanöstern har gjort.

Sverige är ett generöst land i jämförelse med övriga europeiska länder. Men det gäller förstås de som lyckas ta sig hela vägen hit för att söka asyl. Alternativen som står till buds är flykt­ingsmugglare och farliga färdvägar för att ta sig förbi Europas höga murar.

EU kan bara lösa den situationen genom att öppna fler lagliga vägar in i Europa.

Följ ämnen i artikeln