Fördomar sätts på prov av muslimska hipsters
De läser magasinet Vogue, älskar mode och bär högklackat. Kläderna är snygga, färgglada och de utstrålar självsäkerhet. De är ett gäng muslimska hipsters som kallar sig för ”mipsterz”. I en video, med Jay-Z:s låt ”Somewhere in America” i bakgrunden, har de spridit sitt budskap över hela världen.
När mipster-nätverket bildades i USA 2012 var det till en början lite på skämt. De ville driva med hipstervågen och hur subgrupper i allmänhet bildas. Men ganska snabbt startade gruppen en diskussion om vad det innebär att vara muslim i USA.
För visst ligger det något i det mipster-tjejerna säger. Hur ofta har du läst om muslimska kvinnor i positiva ordalag? Hur ofta har du sett en muslimsk kvinna i medierna utan att refereras till som offer?
Inte ens våra skolböcker är fria från fördomar. Nyligen uppmärksammades en svensk religionsbok där en av övningarna handlar om en liten arabisk flicka. Illustrationen visar att hon är på väg att spränga sig själv i luften och döda människor på en buss. Skoluppgiften går ut på att elever ska diskutera varför de tror att den här flickan agerar på det sättet.
Att leva med en ensidig och negativ bild av muslimer, eller invandrade för den delen, försvårar möjligheten att forma sin egen identitet.
När jag var liten gick jag i en svensk skola i en småstad. På mellanstadiet minns jag hur killarna systematiskt började trakassera tjejerna sexuellt. Glåpord som hora
och slampa började dyka upp allt oftare. Lärarna på min skola kanske inte såg, inte visste eller inte ville se vad som pågick. Jag vet inte vilket av det. Däremot var jag ständig måltavla för vuxnas fördomar.
Lärare och föräldrar till klasskamrater kunde fråga:
– Får du ha en svensk pojkvän? Kommer du att få gifta dig med vem du vill när du blir stor.
Det gjorde mig ledsen och förvirrad. Vi trodde inte ens på giftermålet i min familj. Vi ifrågasatte konservativa könsroller och strukturer. Men det var som om det inte gick att se. Att bilden av oss ständigt förvrängdes av omgivningens fördomar kring ”muslimen”.
Än i dag upplever jag ett dubbelt förtryck. Å ena sidan som kvinna med allt vad det innebär – sämre lön än männen, högre risk att utsättas för sexuella övergrepp, osynliggjord i många offentliga sammanhang. Å andra sidan lever jag med bilden av att jag kommer från en förtryckande kultur och behandlas därefter.
Mipster-rörelsen bidrar till en bredare berättelse och ger en välbehövlig paus från de tröttsamma fördomarna.
Den säger: Ta dig tid att lära känna mig.