100 år av rösträtt är bara en början
Det är långt till jämställdhet
I dag är det precis 100 år sedan den svenska riksdagen fattade det formella beslutet om allmän och lika rösträtt, också för kvinnor. I ett historiskt sammanhang var det egentligen alldeles nyss. Ett människoliv, lite drygt.
Precis den känslan har också präglat avslutningen av den valkampanj vi just gått igenom. Peter Lundgrens tafsande och Lars Adaktussons kompletta tondövhet när det gäller kvinnors rätt till sin egen kropp känns som de precis lika gärna hade kunnat vara hämtade från tiden före 1919.
En utvecklig som saknar motstycke
Samtidigt har de senaste hundra åren inneburit en utveckling som saknar motstycke. Sverige har gått från att vara ett utfattigt land i Europas utkant till att bli ett av de mest anständiga samhällen som funnits. Det hade inte skett utan kvinnornas medverkan i politiken.
Just i dag avslutar Kommunalarbetarförbundet sin kongress i Stockholm. Genom hela kongressen har kravet på resurser till välfärden gått som en röd tråd. Förbundets ordförande Tobias Baudin jämförde det politiska engagemanget för försvaret med det betydligt svalare intresset för den hotande krisen i kommunernas ekonomi. LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson ville se en statlig satsning på 100 miljarder till välfärden.
Kvinnorna betalar det högsta priset
Det är en jämställdhetsfråga på alla sätt. Kommunals kvinnliga medlemmar skapar trygghet, omsorg och omvårdnad med sitt arbete. Men det är också kvinnor som riskerar att få betala det högsta priset om barngrupperna växer, äldreomsorgen blir allt sämre eller sjukvården måste dra ner. Längre än så har utjämningen mellan könen inte kommit.
Det har gått 100 år sedan beslutet att ge kvinnor samma rätt att rösta som män. Ändå återstår fortfarande så mycket politiskt arbete för att skapa ett samhälle där kvinnor och män har samma möjligheter.