Ingen bryr sig om den svenska grisen
Under EU-valrörelsen var det lätt att få intrycket av att Sverige är paradiset på jorden för grisar.
Här är de glada och lyckliga innan de blir till korv. Till skillnad från exempelvis Danmark där de både klipper av knorren och använder höga doser av antibiotika. Men så enkelt är det inte.
Bara för att det inte är lika illa i Sverige som på andra håll betyder det knappast att det är bra.
Om man ska vara ärlig handlade inte ens debatten om själva grisen. Den handlade mer om näringspolitik.
Kristdemokraten och EU-kandidaten Ebba Busch Thor såg sin chans att få en del pressklipp.
Såhär skrev hon på sin blogg. ”Grisarna i Sverige har det generellt sett bra och om alla EU:s bönder skulle agera som det svenska skulle vi inte ha det här problemet. Dessvärre drar andra länder undan mattan för den svenska grisnäringen då de kan erbjuda billigare kött, men till lägre kvalitet och med allvarliga konsekvenser”.
Så här låter det förstås i alla andra länder också. I USA är det amerikanska köttet bäst. I Tyskland är det tyska köttet bäst. Någon myntade begreppet ”köttnationalism”. Alltså föreställningen om att den egna produktionen är överlägsen alla andras. Lantbrukarnas Riksförbund, Svenskt Sigill och andra branschtunga aktörer talar alla med samma språk.
Från politiskt håll är detta hyckleri.
Just nu pågår djurförsök på tolv gårdar i Sverige i syfte att närma sig de danska förhållandena för grisar. Branschorganisationen Sveriges Grisföretagare har tagit fram ett förslag som ska göra det billigare att producera kött genom försämrat djurskydd. Jordbruksverket kommer att utvärdera resultaten i höst.
Bland annat ska det bli tillåtet att avvänja smågrisarna från sin mamma vid tre veckors ålder. I stället för den nuvarande gränsen som är tidigast fyra veckor.
Det ska också bli lättare att fixera suggorna i stålkonstruktioner så att de inte kan vända sig. Och ytan för grisarna ska minska genom att tillåta fler grisar i varje box.
Vi konsumenter är också hycklare. När vi väl står i mataffären väljer vi det billigaste.
Ursprungsland och märkning spelar mindre roll. Samtidigt tuggar vi i oss fler kotletter än någonsin. Det säger sig självt, om vi fortsätter att konsumera kött som dussinvara i stället för lyxvara så förutsätter det en industriell storskalig produktion.
Allianspartierna lär inte lyfta frågan om grisarnas villkor under riksdagsvalet i höst. På hemmaplan går det inte lika lätt att komma undan med plakatpolitik som det går att göra i ett EU-val. Centerpartiet, Folkpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna röstade 2011 samtliga nej till ett förbud mot kastrering av grisar utan bedövning.
Men det går ju alltid att rikta strålkastarljuset mot andra länder för att slippa ta ansvar för den egna politiken.