Reinfeldts arrogans minner om Persson
Reinfeldt tycker ingen annan än han själv är "värdig" att leda Sverige
Makt gör saker med människor. Därför är det bra att vi i demokratier byter regeringar ibland.
I Sverige har statsministern en mycket stark ställning. Han utser och sparkar ministrar och hans kansli, Statsrådsberedningen, styr i praktiken de politiska prioriteringarna i alla departement.
I media är statsministern en helt dominerande kraft, hans minsta steg skildras ingående och han är en av få personer i landet som i kraft av sitt ämbete själv kan ändra det politiska samtalet.
Ja-sägare
Fredrik Reinfeldt är idag omgiven av en yngre skara hängivna medarbetare. Han är inne på sin fjärde partisekreterare och nästan alla som formade hans politiska projekt, "Nya Moderaterna" är borta.
Det är inget fel på unga sakkunniga eller pressekreterare, men kretsen kring statsministern framstår idag som historiskt oerfaren. Att Fredrik Reinfeldt uppfattar sig själv som briljant är inte så märkligt om ingen i den inre kretsen har tillräcklig erfarenhet för att våga säga emot.
Reinfeldt är inte den första ledare som fallit i fällan att utse medarbetare som saknar egna plattformar och därför står i en beroedeställning.
I takt med att åren går blir makten en del av många politikers personlighet.
Hötte med fingret
I går var det duell mellan Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven i Sveriges radio. Det var en bra debatt, pigg och tydlig.
Men Fredrik Reinfeldt förlorade mycket på att han var så arrogant. Vid något tillfälle tog han till och med över rollen som programledare och började ställa, i hans tycke, "rätt" frågor till Stefan Löfven.
Radiolyssnarna såg inte Reinfeldts kroppspråk men han gestikulerade vilt och hötte med sitt högra pekfinger i luften och sa saker som: "Vi får respektera att du inte ha någon erfarenhet" och "Märks att du inte är van att få frågor".
För alla som minns valrörelsen 2006 var det som att återuppleva Göran Perssons sista debatter.
"Partiet tackar dig"
Göran Persson som statsminister var en briljant politiker och strateg. Men han var också känd för att peta folk i magen och säga saker som "partiet tackar dig" när någon sa emot honom.
Mot slutet blev detta drag allt starkare och i valrörelsen 2006 baktände han helt. Ju mer han tog i, desto mer uppfattade folk honom som arrogant snarare än kraftfull.
Fredrik Reinfeldt verkar vara inne i precis samma onda spiral.
Han är så besviken på svenska folket för att de inte är tacksamma trots allt han gjort för dem och han tycker på riktigt att han, och bara han, är värdig att leda landet. Han kan helt enkelt inte se någon annan axla hans roll.
I Expressens partiledardebatt i veckan slant tungan och han kallade på riktigt Stefan Löfven för "ovärdig".
Banka ner i skorna
Fredrik Reinfeldts debattstil handlar allt mer om att försöka banka ner sin motståndare i skorna. Detta imponerar inte.
Alla vet att statsministern har suttit åtta år på sin post och är erfaren. Men det visste alla om Göran Persson 2006 också. Eller om Jens Stoltenberg som förlorade valet i Norge 2013.
Människor känner sin Fredrik Reinfeldt och är trötta på både honom och hans politik. Långt in i medelklassen har man ont i magen för att skolan faller sönder, och ingen efterfrågar fler skattesänkningar.
Att möta människors längtan efter förändring med att vara otrevlig och arrogant är dödsdömt i en demokrati.
Det finns de som provat.