För 100 år sedan tog folket makten
Man brukar säga att svensk arbetarerörelse började med August Palms föredrag ”Vad vilja socialdemokraterna?” 1881 i Malmö. Palm var den kantstötte agitatorn, ovårdad och vild som uppviglade och väckte känslor. Han efterlämnade klassmedvetenhet och facklig organisering - samt viss oreda.
En annan, och kanske viktigare, rottråd till nuet finns i ett tal som Hjalmar Branting höll i Gävle 1886. Han var bara tjugofem år och det skulle dröja ett decennium innan han valdes in i riksdagen som Socialdemokraternas första ledamot.
”Allmän rösträtt är således priset, för vilket bourgeoisien kan få köpa sig avveckling medelst administrationen, i stället för konkurs, anhängiggjord vid revolutionens domstol.” sa Branting.
Via valsedeln
Det var en oerhörd utmaning av de män som satt på den politiska, militära och ekonomiska makten. Samtidigt var det ett historiskt vägval. Svensk arbetarerörelse blev socialistisk, men vägen till ett mer rättvist samhälle skulle gå via valsedeln, inte med våld. 1917 sprängdes det socialdemokratiska partiet på exakt denna fråga. Radikala krafter, främst i ungdomsförbundet och i Norrbotten hade tröttnat på att högern vägrade införa demokrati och ville gå till handling. Ute i Europa var det krig, i Ryssland revolution och tiden tycktes mogen.
Hjalmar Branting vägrade, han vände sig i stället till liberalerna i riksdagen och andra folkrörelser som också arbetade för allmän rösträtt. Högern var in i det sista motståndare och försökte på alla sätt förhala utvecklingen.
Men för precis 100 år sedan, den 17 december 1918, fattade riksdagen det beslut som inledde övergången till allmän och lika rösträtt. Det skulle dröja nästan tre år, till 12 september 1921 innan kvinnor för första gången fick rösta till riksdagen. Ett val som Hjalmar Branting för övrigt vann.
Nyttig historielektion
I dag kommer riksdagen, med talman Andreas Norlén i spetsen, att högtidlighålla beslutet med seminarier och diskussioner. Tyngdpunkten i firandet kommer först 2021, vid hundraårsminnet av det första demokratiska valet, men tanken är att både riksdag och regering ska lyfta demokratifrågor fram till dess.
Det är ödets ironi att firandet sker i en tid när den liberala demokratin är under press och ett parti med rötter i nazismen bultar på maktens portar. Demokrati sker inte i ett vakuum, det krävs fria medier, oberoende domstolar, respekt för mänskliga rättigheter och starka folkrörelser om den ska fungera. Demokrati är inte bara majoritetsstyre, inte bara "två vargar och ett lamm som röstar om vad som ska ätas till middag" som James Bovard, amerikansk liberal uttryckte saken. Demokrati är även respekt för minoriteter och ett värn för allas frihet.
Detta förstod det tidiga 1900-talets svenska politiker, de möttes i mitten om spelreglerna och satte ansvaret för landet främst. Onekligen en historielektion deras efterträdare ser ut att behöva.