Många utmaningar för 2000-talets kyrka
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-04-03
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Svenska kyrkan har fått en ny ärkebiskop. Anders Wejryd, 57 år och biskop i Växjö stift, valdes med stor majoritet i torsdags.
Jag hör till dem som helst hade sett en kvinna, exempelvis stiftsadjunkten Anna Karin Hammar, men som hela tiden trott att nästa ärkebiskop skulle heta Wejryd.
Wejryd blir nog en utmärkt ledare för kyrkan. I Växjö stift tog han tydligt strid mot det inskränkta kvinnoprästmotståndet. Han vill göra äktenskapet och partnerskapet likvärdiga och införa det övergripande begreppet ”livsgemenskap”. Han har, liksom den nuvarande ärkebiskopen, ett stort internationellt och ekumeniskt engagemang.
Wejryd blir förhoppningsvis en fortsättning på K?G Hammar. ”Manegen är inte bara krattad, strålkastarna är dessutom påslagna”, som Kyrkans tidnings chefredaktör Dag Tuvelius skriver.
I sin första intervju med Kyrkans tidning betonar Anders Wejryd diakonins roll. Han oroas över att diakonin ibland betraktas som en sorts tilläggstjänst som man kan dra in när församlingens ekonomi blir sämre. Svenska kyrkan får inte släppa sitt diakonala engagemang, menar den nyvalda ärkebiskopen.
”Jesus såg människor som for illa. Svenska kyrkan behöver göra likadant för alla enskildas, för samhällets och för kyrkans egen skull”, säger Wejryd i ett pressmeddelande.
Det är bra att diakonin lyfts fram. Kyrkan bär på en oerhörd social erfarenhet. Hon finns ofta hos dem som har minst makt i vårt samhälle. Den praktiska solidariteten får inte stanna vid välgörenhetens omplåstrande utan bli en kraft att i grunden förändra samhället, att hela den söndrande samhällsgemenskapen.
Diakonins underifrånperspektiv måste därför få prägla teologin och kyrkans profetiska röst i samhällsdebatten. Att älska sin nästa handlar också om att kritisera det kärlekslösa i samhället.
”Oro och duktighetskrav pressar oss. Kristen erfarenhet och bibelberättelser ger andra perspektiv, som kan ge sammanhang och hopp i livet”, skriver Wejryd som sin andra punkt i pressmeddelandet.
Det moderna samhället präglas av en sorts gärningsrättfärdighet – på individen läggs oerhörda krav att ständigt lyckas, ständigt prestera mer. Om hon misslyckas är det hennes eget fel – det gäller såväl i relationer som i yrkesliv.
I de kraschade livsprojektens och utbrändhetens tid behövs en röst som säger: Du är älskad som du är, inte för vad du gör.
Kyrkan ska inte vara moralismens och präktighetens väktare utan nådens väktare, förklarar Wejryd för Kyrkans tidning.
”Ju mindre personlig erfarenhet man har av egen relation till Kristus, desto mer tror man att moral är vår grej. Det finns andra kloka som kan tala om moral och etik. Men det är få som kan berätta om Gud som älskar oss villkorslöst”, säger han.
Solidariteten och värnandet av människovärdet verkar vara den nya ärkebiskopens käpphästar. Det är ingen dålig dagordning för Svenska kyrkan på 2000-talet.
Utöver detta måste ärkebiskopen fundera över vad det är att vara kyrka i ett mångkulturellt samhälle. Både öppenheten och egenarten borde få bli ledstjärnor.
Också missbruket av religionen – extremismen och fundamentalismen – måste diskuteras.
Det våras för religionen.
Det är inte helt igenom positivt.