Vi har inte råd att vara utan välfärd

Den välfärdsmodell högern kampanjar för är djupt orättvis och dessutom ekonomiskt korkad.

Har vi verkligen råd med välfärden?

Just nu pågår en massiv kampanj från tankesmedjor, ledarsidor och intresseorganisationer på högerkanten som vill få oss ställa just den frågan.

Och deras svar är nej. En gemensam välfärd i framtiden beskrivs som en naiv vänsterdröm och en direkt omöjlighet. Den enda vägen är att vi måste börja betala ur egen ficka.

Men det är fel. Det finns ingen naturlag som säger hur välfärden måste finansieras.

Istället har högerkampanjen djupt ideologiska förtecken. Deras idé är att vi ska betala ännu mindre i skatt och att det offentliga åtagandet måste krympa. Sådant som vården och omsorgen ska byggas på en låg grundplåt som man får toppa upp med egna pengar.

Då fördelas kunskap, hälsa och trygghet inte längre utifrån behov, utan efter ens makt och storleken på ens plånbok.

Ekonomiskt obegåvat

De med små sparkonton, äldre och sjuka utan anhöriga som kan hjälpa dem, personer som har svårt att begripa systemet. Många är direkta förlorare.

Det är ett ofattbart osolidariskt samhälle som högern kampanjar för och något som inte bör anstå ett förmöget land som Sverige.

Dessutom är det ekonomiskt osmart.

Ska ekonomin hålla ihop behöver så många som möjligt arbeta. Arbetskraftens viktigaste resurser är inte jobbskatteavdrag, utan att människor kan hålla sig friska, skaffa sig en utbildning och få omsorg om ens anhöriga.

Redan i dag betalar arbetarklassens döttrar för att äldreomsorgen är utarmad. Uppåt 100 000 personer har gått ner i arbetstid för att vårda en anhörig. De flesta av dem är kvinnor -- döttrar till äldre som inte har råd att betala för extratjänster när det offentliga sviker.

Det drabbar inte bara dessa kvinnors livsinkomster och pension. Utan det kostar hela samhället i minskad sysselsättning och jämställdhet.

Trötta på skattesänkningar

Alla tjänar på att inte bara de rika har en god välfärd. Men under alliansregeringen har skatterna chocksänkts och det offentliga åtagandet har krympts bit för bit.

Och nu börjar väljarna tröttna på de ökande klyftorna och oron för det gemensamma. Stödet för skattesänkningar minskar och är rekordstarkt för välfärdsstaten.

Samtidigt trappas högerns kampanj upp allt efter som valdagen i september närmar sig. De räknar ivrigt på skolans, vårdens och omsorgens pris, men förstår inte dess värde.

På frågan om vi verkligen råd med välfärden, är svaret att vi inte har råd att vara utan den.