Tysk korv – het potatis i valdebatt
De grönas köttstopp slaktas
Definitionen av en intellektuell sägs vara en person som tittar på en korv och tänker på Picasso.
Vad ska man då säga om ett land som tittar på politik och ser korv?
Korv verkar vara den stora valfrågan i Tyskland att döma av veckans debatt.
Den politiska diskussionen i Tyskland har varit sömnig, trots att landet går till val den 22 september.
Kansler Angela Merkel har gjort till sitt signum att undvika alla kontroversiella frågor samtidigt som Socialdemokraternas Peer Steinbrück trampat i klaveret med så jämna mellanrum att han en period helt enkelt kallades för problem-Peer.
Stenbrück räddades dock temporärt av sin fru. Han är en före detta finansminister, en respekterad teknokrat från partiets högra avdelningar, som väl kunde ha haft mer karisma. Han var under hård press på grund av usla opinionssiffror. Fru Steinbrück, en vänlig biologilärarinna, sa då några känslomässiga ord om honom i en talarstol. Hennes man ville svara men rösten skar sig. Publiken kunde se den rationelle teknokraten Steinbrück kämpa med tårarna. Han rent av snyftade.
Media älskar sådant.
Dock inte lika mycket som den älskar korv.
Avslöjanden om amerikansk massavlyssning av tyska medborgare och en rätt livlig debatt om minimilöner till trots, få ting har rört upp så mycket känslor i valdebatten som det tyska miljöpartiets utspel i veckan.
Die Grüne föreslog att man bör införa en vegetarisk dag varje vecka i matsalarna på landets arbetsplatser.
Det skulle vara ett utmärkt tillfälle att se hur vi kan få näring på andra sätt än genom kött eller korv sa Renate Künast till tidningen Bild.
Det skulle hon inte ha gjort.
Det var en betydligt mer existentiell fråga än Tyskland kunde hantera.
Miljöpartiet hade förstås rätt i sak. Köttkonsumtion är en av de största miljöbovarna och den genomsnittlige tysken äter 60 kilo kött om året. Men som tidningen Der Spiegel konstaterade: att föreslå tyskar näring på annan väg än genom korv är som att föreslå hastighetsbegränsningar på autobahn.
Varsågod, men du kommer att bli korsfäst.
Att döma av debatten var en korvinskränkning ett större hot mot friheten än den nyligen avslöjade amerikanska och brittiska massövervakningen av tyska medborgare. Det tyska piratpartiet har desperat försökt skapa debatt kring detta men partiet som bara för några år sedan såg ut att bli en permanent kraft i tysk politik kämpar i dag för att över huvudtaget komma in i diskussionen.
Då skröt piratpartisten Martin Delius om att hans parti växte snabbare än
nazisterna på 1930-talet (varför man frivilligt vill göra en sådan jämförelse är oklart).
Idag ligger piraterna under 3 procent.
Edward Snowden-avslöjandena till trots.
Korv däremot.
Korv engagerar.
De tyska liberalerna (FDP) är ett hårt pressat parti som förlorat nästan hälften av sitt väljarstöd sedan förra valet. De var inte sena med att försöka plocka poäng på korvstormen. Snabbt organiserade de grillfest utanför miljöpartiets huvudkontor under parollen ”Håll tassarna borta från min korv”.
För att förklara veckans korvuppståndelse krävs den store psykoanalytikern Sigmund Freud. Nej, jag syftar inte på eventuellt freudianska analyser av korvens form – utan på konceptet som Freud benämnde de små skillnadernas narcissism.
När man känner igen sig själv i någon annan blir den lilla avvikelse som ändå finns likt det där irriterande födelsemärket man inte kan låta bli att hänga upp sig vid varje gång man tittar sig i spegeln.
Enligt Freud är det förklaringen till varför personer som är väldigt lika kan vara mer fientligt inställda till varandra än personer som är olika. Det är också förklaringen till varför små struntfrågor blir gigantiska i en politisk debatt där alla skiljelinjer har slätats ut.
Angela Merkel är berömd för sin valstrategi.
Statsvetarna kallar den för assymetrisk mobilisering. Det betyder i klartext att göra den politiska debatten så trist och befriad från alla konflikter att väljarna inte bryr sig om att rösta.
Valdeltagandet går ner och det gynnar högern.
Problemet i Tyskland förstärks av att Socialdemokraterna också undviker konflikter. Exempelvis vägrar de utmana Merkel om EU-politiken.
Det hela har orsakat stora konflikter mellan det socialdemokratiska partiets tre ledargestalter, kanslerkandidaten
Peer Steinbrück, partiordföranden Sigmar Gabriel och gruppledaren i parlamentet Frank-Walter Steinmeier
I verkligheten skulle också en koalitionsregering mellan Angela Merkel och Socialdemokraterna (som i dagsläget ser ut som det mest positiva scenariot för den stackars socialdemokratiska valkampanjen) faktiskt göra skillnad i Europa. Ett Tyskland med Socialdemokraterna i regering skulle exempelvis vara något mer positivt inställt till gemensamma euro-obligationer och mindre fanatiskt gällande nedskärningar.
Men detta tänker man alltså inte prata om i valdebatten.
Hur det hela utvecklas är värt att följa även för svenska valstrateger.
Fredrik Reinfeldt har lånat tricks ur Angela Merkels bok förr. Hans tal
i Almedalen i år var Merkelskt i bemärkelsen att det inte sa någonting över huvudtaget om de riktiga politiska frågorna. De svenska Socialdemokraterna verkar bemöta det hela ungefär som de tyska: genom att minska konflikterna ännu mer och exempelvis inte vilja riva upp ett femte jobbskatteavdrag.
Frågan är om vi kommer att få en svensk valrörelse nästa år som också handlar om korv. Alliansen har ju redan grillat sådan i Maramö.
Och om de tyska Socialdemokraterna kollapsar så mycket som man tror i september, kommer det att få deras svenska kollegor att byta strategi?