Lär dig av historien, Anna Kinberg Batra
Vid befrielsen från nazisternas koncentrationsläger 1945 vägde Emerich Roth 34 kilo. Då var hans föräldrar och tre av systrarna döda.
Han återsåg inte platsen förrän 53 år senare. Den här gången hade han sällskap av ett fyrtiotal gymnasieelever från Stockholm, och jag var en av dem. Vi var med för att i framtiden kunna vittna om de bevis som nazisterna inte hann förstöra.
I dag skriver den snart 93-årige förintelseöverlevaren ett öppet brev till Anna Kinberg Batra i Svenska Dagbladet. Hans budskap är knivskarpt. Moderatledarens utsträckta hand till Sverigedemokraterna riskerar på ett ödesdigert sätt att normalisera och bana väg för ondskan.
Möttes av doktor Mengele
Liksom många andra har Emerich Roth reagerat på att Kinberg Batra valde att öppna upp för att samarbeta med Sverigedemokraterna just den 27 januari. Årsdagen av Auschwitz befrielse och tillika minnesdagen av Förintelsens offer.
Emerich Roth är en av få som fortfarande är i livet.
Våren 1944 klev han av tåget i polska Auschwitz-Birkenau tillsammans med sina föräldrar, fyra yngre systrar och en massa andra tjeckiska judar. Han var nitton år. De möttes av doktor Mengele som delade upp familjen, kvinnorna åt ena hållet och Emerich och hans far åt det andra.
Första gången jag fick höra hans historia var i slutet av 1990-talet.
Stockholms stad arrangerade tillsammans med Fryshuset och Emerich Roth en studieresa till Auschwitz där Nazityskland haft sitt största förintelseläger.
Jag minns högarna med hår, kläder och skor, många i barnstorlek. Jag minns gaskamrarna som var kamouflerade till duschrum. Nagelspåren på väggarna.
Över en miljon människor, framförallt judar, dog här mellan åren 1940-1945.
Ser historien gå igen
Emerichs syster Elisabeth överlevde och hamnade i Sverige. Han kom därför också hit, utbildade sig till socionom och jobbade som det ända tills att han återigen såg rasismen växa fram på 1990-talet. Då kunde han inte längre tiga.
Nu ser han samma sak ske igen.
"Det är sant att Sverigedemokraterna har bytt om till kostym och hyfsat språket, men man behöver bara skrapa lite grand på ytan för att bli varse vilka idéer dessa kostymer hänger på och vilka krafter som döljer sig under det tunna ytskiktet.", skriver Emerich i Svenska Dagbladet.
Ansvar att minnas
Han riktar sig till Anna Kinberg Batra och frågar vem hon ska lyssna på om inte på de få som fortfarande finns i livet efter att ha upplevt hatets yttersta konsekvenser.
Är det något jag bär med mig från min resa med Emerich Roth så är det en känsla av ansvar. Ansvar att berätta och arbeta för att historien inte ska upprepa sig. Att minnas de fem röda rosor som Emerich Roth hade med sig vid återbesöket i Auschwitz, en för varje familjemedlem som dött i lägret.
Jag hoppas att Anna Kinberg Batra också känner ett sådant ansvar.