Stefan Löfven borde inte offra kvinnorna
Otrygga jobb är det stora problemet
Kanske var idén feltänkt från början. Kanske fanns aldrig chansen att fack och arbetsgivare tillsammans skulle ta fram ett alternativ till förslagen i den statliga Las-utredningen.
Det är ju svårt att spela poker om given vänder på leken så alla kan se nästa kort. Ungefär så måste förhandlarna ha upplevt situationen.
Så gick det som det gick. Svenskt Näringsliv och tjänstemännen i PTK svarade ja. Ett enigt LO svarade nej. Vad som händer nu är skrivet i stjärnorna.
Starka krafter vill att regeringen och Eva Nordmark går vidare och bygger en ny lagstiftning på de förslag som diskuterades i förra veckan. Det skulle kanske lösa en del politiska knutar och rädda Stefan Löfven undan några bekymmer.
Det är ju svårt att spela poker om given vänder på leken
Problemet är att LO:s styrelse förstås visste vad som låg i potten när man samlades i fredags eftermiddags. Ändå sa man nej, enhälligt.
Budet ansågs helt enkelt för dåligt.
Framför allt skulle det inte lösa situationen för de som har de mest otrygga villkoren på arbetsmarknaden. Det gäller till exempel de jobb vi brukar kalla SMS-anställningar. Anställningsformen allmän visstid skulle visserligen försvinna, men ersättas av särskild visstid. I huvudsak en fråga om semantik.
När det gällde hyvling av arbetstid, ett annat gissel för framför allt kvinnor i LO, ansåg några att de nya förslagen till och med skulle kunna leda till försämringar.
Samtidigt skulle avtalet ha inneburit många fler undantag från turordningsreglerna. Alla som upplevt förhandlingar om personalneddragningar vet att det skulle ge facket mycket mindre möjligheter att företräda löntagarna.
Dessutom innehöll budet nya regler för vem som kan sägas upp av personliga skäl, till de anställdas nackdel.
Arbetarkvinnor i serviceyrken hade ännu en gång fått betala.
Det är knappast en tillfällighet att det blev LO som till sist sa nej. Otrygga anställningar och ofrivillig deltid är framför allt ett problem för medlemmar i LO-förbunden, särskilt kvinnor. För tjänstemän är knappast SMS-jobb eller hyvling det stora problemet.
Arbetarkvinnor i serviceyrken hade ännu en gång fått betala
Eva Nordmark ska träffa fack och arbetsgivare i veckan. Hon har ett politiskt problem att lösa, och även om det bästa antagligen skulle vara att stoppa alla planer på en ny arbetsrätt långt ner i byrålådan finns knappast det alternativet.
Det är möjligt att Nordmark trots allt vill göra något av det fack och arbetsgivare talat om. Men det blir inte det avtal mellan parterna som förhandlingarna siktat på, utan ett politiskt beslut. Och i det beslutet måste frågorna om otrygga anställningar, ofrivillig deltid och hyvling tas på allvar.
Arbetarkvinnorna borde inte offras för att rädda Löfven, Nordmark och januariavtalet.