Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Eugen, Eugenia

Samhället får inte glida isär

Segregationen har ökat i Sverige de senaste 20 åren, visar en DN-granskning. Rika områden blir allt rikare - och fattiga allt fattigare.

Svensk välfärd bygger på - åtminstone idealt - ett starkt samhälle som tar ansvar för att alla får gå i förskola, får sina krämpor ombesörjda och får stöd när man blir av med jobbet.

Länge var Sverige dessutom en internationell förebild när det gällde byggandet av bra bostäder för människor med små inkomster.

Men från det uppdraget har det offentliga närmast retirerat.

Skriande bostadsbrist

Det råder skriande bostadsbrist, bostadsrätterna blir fler, hyresrätter ombildas, de hyresrätter som byggs är ofta dyra att hyra.

Vi kan ta vår huvudstad som exempel. Samtidigt som de allmännyttiga bostäderna i Stockholms kommun blev 39 procent färre procent mellan 1990 och 2010 ökade antalet bostadsrätter med 141 procent. Genom ränte- och rot-avdrag stöttar staten människor som äger sina bostäder.

Sedan 2011 är allmännyttan enligt lag affärsdrivande som alla andra bostadsbolag. Och EU:s konkurrensregler förbjuder svenska kommuner att stötta de kommunala bostadsbolagen.

I dag kan Dagens Nyheter i en unik granskning berätta om hur svensk bostadssegregation utvecklats under drygt 20 år.

De rika områdena blir allt rikare och de fattigare blir fattigare.  Samtidigt minskar andelen infödda svenskar i stadsdelar som brukar beskrivas som "invandrartäta". Både den ekonomiska och etniska segregationen ökar, och har i det närmaste blivit synonym.

Brottslighet och arbetslöshet

En segregerad stad är en process som berör alla som bor där, men för vissa slår det hårdare.

Enligt Statens folkhälsoinstitut finns ett samband mellan ohälsa och att bo i ett område med en hög andel låginkomsttagare. Anledningen är en högre risk att utsättas för brott och det kan medföra stress och rädsla för att röra sig utomhus. Fattigdom är dessutom förknippat med en rad andra problem: högre risk att drabbas av arbetslöshet, man har sämre hälsa och lägre utbildningsnivå och riskerar att dö i förtid.

Det här är vad bostadssegregationen är i människors vardag. Och det är i sådana här områden som det finns tillräckligt många lediga bostäder för att hysa de flyktingar som kommit till Sverige under de senaste årtiondena. I dessa områden har befolkningen ökat kraftigt med trångboddhet som resultat.

Bygg nytt och rusta upp

Segregationen är en klassfråga och kommer aldrig att lösas genom att vi låtsas att det är något annat. Därför behövs en bostadspolitik för ökad jämlikhet. Bostaden och rätten till ett boende måste återerövras som en del i det svenska välfärdsprojektet.

Då behöver man bygga nytt, rusta upp miljonprogrammets fastigheter, bygga ut allmännyttan, mer aktivt styra bostadsbeståndets sammansättning och införa subventioner för att minska människors bostadskostnader.

Det kommer att kosta, förstås.

Men vi har inte råd att låta samhället fortsätta glida isär.