Jens Lapidus kan se in i gängens hjärtan
Tidöavtalet kommer inte lösa unga killars lättkränkthet
Det är sexton år sedan författaren och den före detta brottsmålsadvokaten Jens Lapidus gav ut sin bästsäljande spänningsroman "Snabba Cash". Boken var tidig med att skildra den hårda gängkriminalitet som vuxit fram i Sverige. Den som också läst Lapidus senare romaner vet att han fortsatt skriva om samma miljöer, men att samhället blivit brutalare.
I framtidsdystopin "Paradiset" från 2021 skildras Järvaområdet i Stockholm där de ekonomiska klyftorna löpt amok och skapat svåra klassmotsättningar. Det har byggts murar runt no-go-zoner och invånarna kontrolleras genom ”särområdeslagar”.
Likheterna med den nya regeringens förslag i Tidöavtalet är slående.
Extrem manlighetsnorm
Jens Lapidus har en förmåga att se in i gängens hjärtan. När han nu i veckan skrev en artikel i DN Kultur om vad som ligger bakom det exceptionella skjutvåldet i Sverige bör man därför vara uppmärksam.
Han talar i texten om att en extrem manlighetsnorm tycks ha växt fram i delar av Sveriges ungdomsgrupper: "där ett förlupet ord, en för lång blick, ett felaktigt klick på sociala medier kan upplevas som en kränkning som måste besvaras med våld."
Han pekar på att skjutningarna – som nått sorgliga toppnivåer i år – sällan beror på knark eller annan kriminalitet. I stället handlar det om enskilda personer som upplever sig kränkta.
Gängen som trygghet
Även debattören Nicolas Lunabba är inne på samma spår i sin uppmärksammade bok ”Blir du ledsen om jag dör?”. Gängen, förorten och den "normbrytande" hypermaskuliniteten blir unga killars enda säkra rum och plats där de har status.
Det står i skarp kontrast till samhället i övrigt som blivit mer jämställt mellan könen. Kanske har det skapat en vilsenhet i mansrollen för många unga killar och män, funderar Lapidus.
Straff avskräcker inte
I Tidöavtalet ägnar M, KD, L och SD en tredjedel av texten åt hårdare straff mot kriminella, och då framför allt de med invandrarbakgrund.
Det är tydligt att rättsväsendet måste få fler verktyg att bekämpa brotten och skjutningarna. 55 personer har skjutits ihjäl hittills i år, så kan det inte fortsätta.
Men straffen verkar inte fungera avskräckande. Just nu är till exempel Stockholms häkten överfulla med 150 unga killar mellan 15 och 20 år. Vad som borde göras är satsningar på socialtjänst, skola, jobb och avgiftsfri och meningsfull fritidsverksamhet. Bara så kan den osäkra självkänslan och lättkränktheten förändras.
Det är det paradigmskifte samhället behöver, men det är inte det som Ulf Kristerssons regering erbjuder.