Svenonius regerar nog med SD efter nästa val

Så skapas blåbruna block i kommuner och regioner

Anders Lindberg

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Ser ni skriften på väggen?

Där står visserligen inte "Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort slut på det" som i Daniels bok i Gamla testamentet.

Budskapet från de högre makterna är bara tre bokstäver: SCB.

I varje fall om man heter Irene Svenonius och är Moderaternas starka kvinna i Stockholmsregionen.

SCB:s stora partisympatiundersökning nu i december är uppdelad så att man inte bara kan se väljaropinionen i hela riket utan även nedbrutet på olika regioner. Irene Svenonius kungarike är delat i två riksdagsvalkretsar, Stockholms kommun och Stockholms län, som utvecklas allt mer olika.
Om man tänker sig huvudstadsregionen som ett stekt ägg är staden som gulan och länet som vitan runt omkring.

Vad man kan se i SCB, och en rad andra mätningar som nu börjar trilla in, är att vitan och gulan glider isär.

Väldigt förenklat håller stödet för Moderaterna på att eroderas från mitten och utåt. Det Stockholm som var själva epicentrum i högerns nyliberala revolution från 1990-talet och framåt går åt vänster.

Gulan i ägget håller på att bli röd.

Begreppet "skriften på väggen" kommer som sagt ur Bibeln som så många andra av våra ordspråk och uttryck. I Daniels bok beskrivs hur kungen, en ganska otrevlig typ vid namn Belshassar, under en bättre middag får se hur fingrarna av en människohand skriver några ord på väggen ur tomma luften.

Men kungen kan inte läsa språket. Han kallar därför på profeten Daniel som berättar att de är ett förebud om kungens och hans rikes undergång, vilket besannas.

Opinionsmätningarna är ett förebud – av många – om att något är på väg att hända.

Och om trenden fortsätter kan bli svårt för Moderaterna att bilda en fungerande majoritet i Stockholms kommun och i Stockholmsregionen efter nästa val. Utan Sverigedemokraterna alltså.

Redan i dagens opinionsmätningar blir Moderaterna i praktiken beroende av SD i Region Stockholm eftersom deras styre inte har majoritet.

Hittills har annars Moderaterna i just Stockholm hållit emot Ulf Kristerssons SD-vändning.

Men det som skriften på väggen säger är att Ulf Kristerssons strategi snart även lär vara Irene Svenonius. Min prognos är att hon kommer att vända dagen efter valet, precis som Ulf Kristersson gjorde 2018.

I övriga landet har denna utveckling gått ännu längre.

Just nu styr Moderaterna och Sverigedemokraterna Staffanstorp, Bjuv, Hörby, Svalöv och Sölvesborg tillsammans. På regional nivå har Jimmie Åkessons parti däremot ingen verklig makt någonstans.

Men i kölvattnet av det nära samarbetet på nationell nivå mellan M, KD och SD håller motsvarande på att hända även lokalt. Sverigedemokraternas partisekreterare Richard Jomshof har i Dagens samhälle sagt att han tror SD kommer att vara med och styra mellan 80 och 90 kommuner efter nästa val och flera regioner.

Om vi återigen tittar lite i SCB:s siffror är detta inget osannolikt antagande.

På regional nivå styrs bara Västerbotten av de rödgröna partierna. Övriga regioner regeras av högern eller i diverse blocköverskridande koalitioner.

En järnaxel mellan M och SD skulle rita om detta fullständigt. På kommunal nivå ser man ungefär samma utveckling. Där finns, enligt journalisten Mats Wingborg i Dagens Arena 114 blocköverskridande samarbeten. De har i många fall bildats just för att hålla SD borta från makten.

En blåbrun järnaxel i kommunerna skulle sannolikt svepa bort de flesta av dem. Mats Wingborg varnar för att inte överskatta SD:s möjligheter, kommunpolitik är heller inte rikspolitik och bygger ofta på personrelationer som kan gå decennier tillbaka.

Men lockelsen från matematiken är samtidigt obönhörlig, M samlar med SD ofta en bit över 40 procent på lokal nivå, ibland över 50. Det som avhöll moderaternas lokalpolitiker från samarbete efter förra valet verkar ha varit att de, med några undantag, faktiskt trodde Ulf Kristersson talade sanning.

Kommer tricket att fungera en gång till?

Kan Irene Svenonius och de andra regional- och lokalpolitikerna lyckas övertyga väljarna innan valet om att dörren till SD är stängd för att sedan öppna den och regera vidare?

Jag skulle gärna ha sagt att jag inte tror det, men det vore att ljuga. Stora delar av Sverige, inklusive Stockholmsregionen saknar i praktiken lokalmedia. Jag tycker Moderaterna i historien visat att de i princip kan komma undan med vad som helst, tyvärr.

Frågan är dock vad Moderaternas samarbetspartier gör nu när dörren till SD nu öppnas på glänt. Hon regerar i dag med Centerpartiet och Miljöpartiet, två partier som på nationell nivå inte hoppat på det blåbruna tåget.

Och sedan har vi då den lilla detaljen med väljarna.

Orsaken till att gulan på Stockholmsregionens stekta ägg börjar färgas allt mer röd handlar nog också om SD. Storstadens människor gillar frihet, mångfald och modernitet - alltså motsatsen till den inkrökta nationalism Sverigedemokraterna sprider.

Och detta gäller inte bara väljare till vänster, om Annie Lööfs utskrattade "breda mitt" finns någonstans så är det just i storstäderna. När borgerligheten nu har spruckit i en auktoritär och en frihetlig del är det även en återspegling av en väljargeografi där högerns väljare i Bjuv bor på en annan planet än de i Vasastan.

På riksnivå spelar regeringsfrågan alltid en avgörande roll. Vem som blir statsminister är naturligtvis både intressant och viktigt för väljarna. Men det systemskifte i regeringsfrågan som förbereds på lokal och regional nivå har hittills nästan uteslutande pågått i det tysta.

Om Richard Jomshof får rätt så skulle en tredjedel av Sveriges kommuner styras med hjälp av SD.

Övriga partier borde tvingas ge besked innan valet om det blir så.