SD:s hederskultur är Åkessons ansvar
”Han hade en hand mot halsen och tryckte mig mot väggen. Sen tog han den andra handen som han hade ledig, och så tog han ner den innanför mina byxor och tryckte upp ett finger.”
Så berättar Hanna Wigh, tills nyligen sverigedemokratisk riksdagsledamot i TV4:s Kalla Fakta, om hur hon blev behandlad av en annan riksdagsledamot i partiet.
I samma program berättar partikollegan Maddelen Larsson, tidigare ordförande för SD i Falköping, en liknande historia. Även hon sextrakasserades av en partikamrat.
Vittnesmålen är en del av en större berättelse där kvinnor som är aktiva i SD sextrakasserats och utsatts för övergrepp av partikamrater, och sedan uppmanats att hålla tyst om det.
Männen skyddades. Kvinnorna smutskastades och skuldbelades.
Sverigedemokraterna har som en del av sin affärsidé att utmåla män som inte är födda i Sverige som potentiella våldtäktsmän.
Kvinnor förväntas hålla käften
I själva verket domineras deras egen partiledning av en manlig hederskultur, där kvinnor som utsätts för övergrepp ändå väntas fortsätta vara lojala. Det är ett grabbvälde där männen i toppen skyddar varandra mot alla anklagelser utifrån.
Patriarkalt förtryck kan ta sig många former. Ibland kräver den av kvinnor att sätta på sig en slöja. Ibland att de ska hålla käften och tugga i sig lite sextrakasserier.
Kvinnoföraktet går, liksom islam- och judehat, som en röd tråd i SD:s historia. Erik Almqvist vrålade ”skit i den lilla horan” den där järnrörsnatten. Han har också argumenterat för att tjejer skulle bli mindre våldtagna om de var mer ”självbevarande”. Joel Ankar, tidigare jurist för SD i Bryssel, menade att kvinnors frigörelse är en ”horifiering” och att ”slynor” som gjort abort själv förtjänade att aborteras. När SD förra året skulle hantera interna problem med sextrakasserier anklagades kvinnor som vittnat och anmält partikamrater för våldtäkt själva för att vara ”sjuka” och ägna sig åt ”omoraliskt leverne”.
Efter medieuppmärksamhet har SD i dag polisanmält sig själva. Det är bra, men kommer verkligen som en desperat eftertanke under galgen. Det finns väl ingen som tror att de hade gjort det om inte TV4 avslöjat deras ruttna kultur?
– Jag har aldrig hört talas om det. Jag har inte den informationen och nu tänker jag inte stå här och tjafsa med dig mer om det här.
Så talar en man som vägrar ta ansvar. Som backar upp den hederskultur han själv är en del av, i stället för att försöka göra upp med den.