Banken höjer räntor på lån men inte sparkonton

Om du känner dig blåst har du fattat

Susanna Kierkegaard

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Uppdaterad 2022-10-04 | Publicerad 2022-10-03

helskärm

Det går inte särskilt bra nu, så mycket kan vi vara överens om.

Inflationen är hög, Riksbanken har höjt styrräntan. Maten, bolånen, elen, bensinen, hyran, allt blir dyrare, det är svårt och ibland rent av omöjligt för många att betala räkningarna. Det kommer förmodligen bli värre innan det blir bättre.

Men det är också något egendomligt i görningen. Ju närmare man tittar på krisen, desto tydligare framträder ett mönster.

Bara vissa räntor

När styrräntan höjdes var bankerna snabba med att varna för högre bolåneräntor. Men sparräntorna har inte påverkats – de ligger kvar på samma låga nivåer.

I avtalsrörelsen uppmanas fackförbunden gå med på sänkningar av reallönerna, alltså kräva mindre i löneökningar än inflationen. Syftet är att inte spä på krisen ytterligare. Samtidigt planerar regeringen med arbetsgivarorganisationerna i ryggen skattesänkningar för höginkomsttagare, vilket oundvikligen skulle ge inflationen en rejäl kick.

Dominerande företag

Fastighetsägare säger att de måste höja hyrorna med 10 procent. Den kroniska bostadsbristen gör att de flesta inte har mycket till val än att bo kvar och hosta upp pengarna.

Matpriserna går upp. Kostnader för bönder och livsmedelsproducenter ökar. Samtidigt är det värt att notera att ICA, Axfood och Coop tillsammans har 90 procent av marknaden för matvarukedjor, vilket Konkurrensverket pekat ut som ett möjligt problem. Risken är att kedjorna tar tillfället i akt och höjer priserna mer än nödvändigt.

Då har vi inte ens nämnt hur mycket pengar energiföretagen håvat in när priserna ökat.

Vi delar inte på kostnaderna för krisen. Makthavare på marknaden – banker, fastighetsägare, stora företag – utnyttjar sina positioner och den bristande konkurrensen för att stjälpa över kostnaderna på sina kunder.

Finns lösningar

Det finns lösningar. Man kan begränsa marknaden genom till exempel pristak på el och stopp för höjda matpriser. Men på lång sikt brukar det bli besvärligt att artificiellt klippa och klistra på det viset.

Ett annat alternativ är att – hör och häpna – göra marknaden friare. Bryt upp företagen som dominerar marknaden helt, få bort flaskhalsar eller medvetna begränsningar av utbudet – det vill säga, bygg fler bostäder till exempel. Det skulle sänka priser och skapa en mer rättvis konkurrens.

Mest akut är att införa snabba, jämlikhetsskapande reformer och riktade stöd. Dessa måste baseras på inkomst, inte konsumtion. Stöden ska inte gå till dem som gör av med mest el eller diesel, utan till dem som har det svårast att betala räkningarna.

Kombinerat med en engångsbeskattning av företag som direkt tjänat på krisen kan vi dela på kostnaden på riktigt, utan att elda på inflationen.

Det går inte särskilt bra just nu. Men det hade faktiskt inte behövt vara riktigt så här illa.

Vad tycker du? Chatta om ekonomin med oss.