Kommissionen säger sådant vi har hört förut
Rapporten påminner om att välfärden måste stärkas
Så kom den då, coronakommissionens andra delrapport om hur det svenska samhället klarade av pandemin.
Ganska uselt visar det sig, i alla fall på många håll.
Det fanns ingen beredskap värd namnet och det fanns inga lager av livsviktig skyddsutrustning. Regeringen och myndigheterna fattade beslut alldeles för sent och insatser som kunde ha bromsat smittan blev inte av i tid.
Kommissionen pekar särskilt på smittspårning och testning som man beskriver som ett "haveri".
Regioner tjafsade med myndigheter och regeringen istället för att göra sitt jobb och ministrar saknade befogenheter för att hantera en kris som den här. Ansvarsfördelningen var kaotisk och att vård och omsorg trots allt till största delen stod pall berodde framför allt på heroiska insatser av personalen.
Har hört det förut
Frågan är bara, visste vi inte allt det där förut? Och behöver vi verkligen en kommission som mitt i en pandemi som fortfarande pågår upprepar sådant som har konstaterats och diskuterats för länge sedan?
I Sverige kan pandemins värsta fas vara på väg att ta slut. Vaccinationsgraden är fortfarande för låg i stora grupper men i allmänhet har svenska folket nu ett gott skydd mot allvarlig sjukdom och död. Restriktionerna som bland annat har drabbat kulturen och idrotten har lättat och vi vet att ekonomin håller på att återhämta sig, inte minst tack vare samhällets stöd.
Svårt uppdrag
Kort sagt, har ivern att så fort som möjligt tillsätta en kommission för att fördela ansvaret för samhällets tillkortakommanden gjort uppdraget nästan omöjligt?
Kommer någon att vara intresserad av kommissionens försök att gräva i det som gick fel för ett och ett halvt år sedan?
Det borde vi vara. Inte bara därför att det finns ett ansvar att fördela utan främst därför att det svenska samhället har mycket att lära av det som hänt de senaste 18 månaderna.
Vi behöver en helt annan krisberedskap, både när det gäller planering och rent konkreta saker som skyddsutrustning. Vi behöver ett en krisledning som har befogenhet att peka med hela handen när det behövs. Det senaste årets tjafsande mellan regionerna och staten duger helt enkelt inte.
Politiskt självförtroende
Kanske borde också regeringen ha visat ett större politiskt självförtroende. Att lyssna på experterna var i grunden en klok utgångspunkt av regeringen. Samtidigt finns det helhetsbedömningar där experternas perspektiv inte räcker till. Där kan bara politiken ge svar.
Men framför allt måste vi bygga ett mycket mer robust samhälle och välfärdssystem. Coronapandemin satte samhällets sårbarhet efter årtionden av nerskärningar i blixtbelysning. I stort sett alla kunde se att de svåraste utmaningarna kräver mer välfärd och större gemensamma åtaganden, inte tvärt om som varit mantrat för den förda politiken i minst 30 år.
Om pandemin verkligen klingar av och om vardagen faktiskt återvänder är det insikter vi måste hålla fast vid. Det politiska samtalet kan inte börja om där det slutade för ett och ett halvt år sedan. Kommissionens rapporter hjälper oss att minnas.