Bra att folk är rädda för Magdalena Andersson
"Vi blev utskällda efter noter av finansministern"
Uppdaterad 2021-09-12 | Publicerad 2021-09-11
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Ett roligt klipp cirkulerar på John Hassler, professor i nationalekonomi och ledamot i Finanspolitiska rådet.
"Vi blev utskällda efter noter av finansministern", säger han och tittar sorgset in i kameran.
Tydligen blev Magdalena Andersson (S) inte så imponerad av de politiska slutsatser som Finanspolitiska rådet överlämnade 2015. Hassler är fortfarande sur.
"Finansretoriska rådet" kallade hon dem.
Efteråt behövde de stackars professorerna en "debriefing" med John Hasslers ordval.
Begreppet "debriefing" kommer ursprungligen från det militära och är en form av krisbearbetning som förebygger posttraumatiskt stressyndrom efter skarpa insatser.
Tänk svenska specialförband på Kabuls flygplats, poliser som jagar terrorister efter Drottninggatan eller våra veteraner från internationella insatser.
Och Johan Hassler.
Jag har faktiskt lite svårt att hålla mig för skratt.
Men professorns stora blanka ögon är inte det enda exemplet på Magdalena Anderssons hårdhet vi fått möta i veckan.
– Folk är rädda för henne, säger en anonym ex-kollega till SVT.
– Hon är synnerligen kompetent. Det enda är väl att hon inte är så charmig, säger en S-källa.
SVT döpte sitt temaprogram Politikbyrån i veckan om Magdalena Andersson till "Bulldozern".
Man ser redan nu konturerna av hur oppositionens kritik kommer att låta de kommande åren.
"Inte så charmig".
Men just fallet Johan Hassler visar faktiskt att Magdalena Andersson inte alls är någon bulldozer. Det Finanspolitiska rådet instiftades 2007 av Anders Borg (M) för att skapa en permanent borgerlig överrock på regeringens politik.
En "oberoende" granskning.
Rådet består av professorer i nationalekonomi och dess rapporter har namnet Svensk finanspolitik. Det låter pampigt men läser man förslagen är det i allt väsentligt gammal moderat skåpmat förklädd till vetenskap.
Vilket självklart var Anders Borgs syfte.
2019 ägnade Finanspolitiska rådet en specialrapport åt att argumentera för marknadshyror, för att ta ett aktuellt exempel.
Förslagen går betydligt längre än de som föll vid vårens regeringskris.
"Om friare hyror begränsas till nybyggnation, vilket är en av punkterna i den s.k. januariöverenskommelsen, kommer det att ta en generation eller mer innan fria hyror omfattar större delen av systemet och de samhällsekonomiska vinsterna realiseras. Friare hyror bör därför införas också i det befintliga beståndet." skriver rådet.
Det "befintliga beståndet" betyder alltså marknadshyror – på ett bräde – för alla 3 miljoner hyresgäster i Sverige.
Naturligtvis får borgerligheten skriva hur många sådana här rapporter de vill, men de borde finansieras av Timbro, inte av skattebetalarna.
Om Magdalena Andersson hade varit en bulldozer så skulle hon självklart ha lagt ner Finanspolitiska rådet för länge sedan, inte bara ha argumenterat emot dess slutsatser. Men det har hon alltså inte gjort.
Magdalena Andersson brukar ibland jämföras med Angela Merkel, en försiktig mittenorienterad politiker som lyssnar in olika sidor för att sedan hitta en teknokratisk väg alla kan vara någorlunda missnöjda med.
Det finns en sanning i det. Hon har trots urusla socialdemokratiska valresultat och med en majoritet av riksdagens ledamöter mot sig lyckats få igenom nästan alla sina budgetar under snart åtta års tid.
Hennes grepp om detaljer och järnkoll på politiska processer i både förhandlingsrum och utskott har varit avgörande för Stefan Löfvens regeringsperiod. Det vet alla med någon som helst insyn.
Men det finns en avgörande skillnad mellan henne och Merkel. Magdalena Andersson tror på något. Oavsett högerns retorik så är har makten aldrig varit ett självändamål.
En bättre jämförelse än Angela Merkel är kanske just nu Barack Obama. Fast innan han valdes.
För att kunna bli USA:s första svarta president var han tvungen att vara betydligt bättre än sina vita medtävlande. Hans släkthistoria, hans CV och hans familj skulle vara mer än perfekta. Till och med hans teckningar från förskolan skärskådades.
När SVT sätter epitetet "inte så charmig" på Magdalena Andersson handlar det i grunden om samma sak. Ingen man skulle få samma epitet men hon måste vara betydligt bättre än alla män för att bli vald.
För varje nominering som nu trillar in från de Socialdemokratiska partidistrikten blir hennes mandat allt starkare. När medlemmarna i Socialdemokratiska föreningar och fackklubbar, SSU-kommuner och kvinnodistrikt får välja har hon ett enormt starkt stöd.
Det spelar roll. Magdalena Andersson kommer att leda sitt parti, inte bara följa det.
Men valet av S-ledare är inget presidentval. Det är kongressen som lägger fast politiken och det parlamentariska läget är fortfarande oerhört svårt.
När jag för några veckor sedan intervjuade Jonas Sjöstedt (V) för vår podcast Den ideologiska frågan lovordade han henne. Ett handslag var ett handslag och samarbetet med Vänsterns ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson var utmärkt.
Det är bra, relationen till Vänsterpartiet måste repareras.
Men om inte Magdalena Andersson vill bli Sverige mest kortvariga statsminister behövs även Centerpartiets röster, både i höstens budgetomröstning och sannolikt efter nästa val.
Magdalena Anderssons finansminister måste från början ha goda relationer med Annie Lööf och – till vänsterfalangens stora fasa - även med Centerns nya ekonomisk-politiske talesperson Martin Ådahl.
Är Magdalena Andersson hård?
Ja, självklart. Även om få - utom Johan Hassler då - lär behöva en debriefing efter att ha träffat henne.
Personligen tror jag hennes ledarstil kommer att visa sig vara en tillgång som statsminister.
Särskilt i en tid då oppositionen framstår som allt annat än stabil. Ulf Kristersson försöker bli en karbonkopia av Jimmie Åkesson som i sin tur fortfarande verkar ha sommarlov. Ebba Busch har erkänt grovt förtal och trasslar runt i sin hustvist medan Nyamko Sabunis splittrade parti i skrivande stund samlar två procent av väljarkåren.
Utgångsläget inför nästa val för Socialdemokraterna kunde vara sämre.