Städa upp i den sopiga politiken
”Det är beklämmande att producenterna inte klarat av att ta hand om sina egna produkter – tanken var så god.”
Det handlar om den smutsigaste sidan av svensk politik.
Ingen fråga har orsakat så mycket bråk. Ingen fråga har lämnat så många kladdiga spår efter sig som den lokala sopåtervinningen.
Skräpiga containrar med motbjudande innehåll förstör miljön i varenda svensk kommun. Det spelar ingen roll hur duktiga vi är på att samla tidningar på hög och skölja ur våra flaskor. När vi till slut hittar en sopstation är den alltid lika äcklig.
Inget hjälper
Under de 18 år som producenterna har haft ansvar för insamlingen har många försök gjorts för att städa upp. Men varken kommunala initiativ, samarbetsgrupper eller statliga direktiv har hjälpt.
Det är dags att göra om systemet för återvinning i grunden. I september kommer utredaren Lars Ekecrantz att föreslå en återgång till kommunal sopinsamling.
Äntligen.
Det är beklämmande att producenterna inte klarat av att ta hand om sina egna produkter. Tanken var så god.
Den föddes på det stora miljömötet i Rio 1992. Centerledaren Olof Johansson var miljöminister och han talade sig varm för kretsloppssamhället. Papper och förpackningar skulle samlas in för att bli nya tidningar och kartonger. Producenterna fick ansvar för återvinningen. Det var smart. Då skulle de försäkra sig om att produkterna var rena, resurssnåla och standardiserade.
Frågan alla bråkar om
Men med producentansvaret startade det verkliga bråket. Producenterna ville ha en så billig organisation som möjligt medan kommunerna ville ha fler sopstationer. Konsumenterna ville ha nära till sopåtervinningen, men ingen ville ha den utanför sin port.
När stationerna svämmade över ville kommunerna ha fler tömningar medan producenterna ville att kommunerna skulle städa upp runt omkring.
Den lokala sopåtervinningen blev
politikens ludd i tvättstugan. Frågan alla bråkade om.
Folket förtjänar respekt
Det gick så långt att regeringen för några år sedan tillsatte en särskild medlare, men snart var bråket igång igen. Utredaren Lars Ekecrantz försökte även han hitta en kompromiss mellan producenter och kommuner, men i maj stod det klart att de aldrig skulle komma överens.
Det mest upprörande i hela sopfrågan är att medan parterna bråkat har konsumenterna travat tidningar. Vid varenda sopstation ser vi unga och gamla stå och sortera aluminiumburkar, glasflaskor, tidningar och batterier.
Sopkärlen svämmar över därför att folk är så himla duktiga. De förtjänar respekt för sitt idoga miljöarbete. Lägg över
insamlingen på kommunerna och ställ stenhårda krav så att producenterna fortsätter att göra bra förpackningar som går att återvinna.