”Förut fick man i alla fall betalt”
2006 skrotade den nya regeringen Jan-Eriks plusjobb hos Skogsstyrelsen där han arbetade med skogsvård. I går berättade Uppdrag Granskning om honom och de 26 000 människor som befinner sig i jobb- och utvecklingsgarantins tredje fas.
Det var en självsäker borgerlighet som bildade regering 2006. Många bombastiska förändringar stod på agendan. Bland annat skulle allt som inte var ”riktiga jobb” bort från arbetsmarknadspolitikens repertoar. Ingen ”förvaring” eller ”pysselsättning”.
Arbetsmarknadspolitiken lades om. Den som inte fått jobb efter fas ett och två med utbildning och praktik hamnar till slut i fas tre.
De arbetslösa där ordnas plats hos företag, föreningar eller andra. De ska erbjudas sysselsättning som är samhällsnyttig, men inte heller är vanliga jobb.
Den arbetslöse får i bästa fall ersättning från a-kassan, annars väntar socialbidrag vilket kan betyda så lite som noll kronor om man har en partner med anständig lön. Arrangören får däremot 5 000 kronor i månaden per arbetslös.
För anordnarna har det i många fall visat sig vara en mycket lukrativ bransch. I vissa fall handlar det om arbetskraft som inte kostar något.
I andra fall handlar det om ren förvaring där sysselsättningen består av att rulla tummarna, måla redan målade stolar, samt virka utan garn. Pysselsättning skulle det ha kallats före maktskiftet.
Därtill är det stopp för utbildning och praktik, och det är mycket svårt att söka jobb. Människor som klagar riskerar avstängning och därmed sin ersättning.
I dag är Jan-Erik tillbaka i skogsvården, hos samma myndighet. Tidigare var det ett plusjobb, nu är det fas tre. Vad är då skillnaden?
”Förut fick man ju betalt”, förklarar Jan-Erik.