Kristersson klär inte i sin nya offerkofta
”Politiskt språk - och det gäller alla partier, från konservativa till anarkister - är skapat för att lögner ska framstå som sanna och mord respektabla” skrev George Orwell i sin korta essä Why i write från 1946 (min översättning).
Orwell ansåg att själva språket förfallit, fyllts av plattityder och krimskrams tills det förlorar i precision och mening. Det är farligt.
”Om tankar kan korrumpera språket så kan språket korrumpera tankarna”, skriver han.
Sjuttio år senare verkar Moderaterna upphöjt detta till valstrategi.
Som partiets förslag till förändringar i Lagen om anställningsskydd.
Det måste bli enklare att anställa, tycker Moderaterna. Och menar att det ska bli lättare att säga upp.
Rätt ”kompetens” avgör arbetsgivaren
I dag utgår turordningen vid uppsägningar från antal år på jobbet. Den sist anställde får gå först om inte fack och arbetsgivare avtalar något annat.
Moderaterna vill i stället att ”kompetens” ska väga tyngre. Den som ofta är sjuk, har halkat efter i IT-utvecklingen eller bara är allmänt obekväm har sannolikt inte rätt "kompetens” i arbetsgivarens ögon oavsett hur länge den har varit anställd. Det spännande med Moderaternas retorik är att de hävdar att detta inte minskar anställningstryggheten. Svart är i själva verket vitt.
Debatten kring Alliansens så kallade ”inträdesjobb” är ett annat exempel. Genom lagstiftning vill borgerligheten öppna för löner till unga och nyanlända på nivåer under kollektivavtalens lägsta gräns.
”Lönen uppgår till 70 procent av rådande ingångslön i branschen, upp till ett tak om 21 000 kronor i bruttolön per månad”, skriver Alliansen i sitt förslag.
70 procent av lönen
Paradoxalt nog nekar de sedan till att förslaget skulle ge lägre löner. För att få ihop ekvationen måste man acceptera två motstridiga fakta samtidigt. 70 procent är visserligen lägre än 100 procent men lönen är ändå inte sänkt.
Hur går det ihop?
Jo, de unga och nyanlända hade inte något jobb innan. Och eftersom 70 procent av kollektivavtalets lägstanivå är mer än noll procent så har Alliansen i själva verket höjt lönen.
Så blir lönesänkningen i förhållande till kollektivavtalets lägstanivå plötsligt en lönehöjning.
När den lägsta nivån sänks så lär andra löner följa med nedåt, särskilt i liknande jobb. Om det går att få en städare eller undersköterska till 70 procent av lönen så vill knappast arbetsgivare anställa någon på 100 procent. Men även detta samband förnekar Moderaterna.
Lönerna ska bli lägre men ingen ska få lägre lön.
”Ett helvete i biljettluckan på centralen”
Retoriken leder tankarna till Orwells ord om ”korrumpering” av språket.
”Det ska löna sig att arbeta” sa Fredrik Reinfeldt 2006 och menade bland annat att A-kassan och sjukpenningen skulle sänkas.
”Du och jag kan ju till exempel komma överens om att kalla en tur- och returbiljett Stockholm – Malmö för en åtsittande aftonklänning med svarta tofsar. Men jag lovar dig att vi får ett helvete i biljettluckan på Centralen,” skrev Tage Danielsson i Grallimmatik: Struntpratets fysiologi och teknik 1966.
Vad blir kvar av det politiska språket när orden plötsligt betyder sin motsats?
Amerikansk politik ger avskräckande lärdomar. Donald Trump ljuger i princip oupphörligt utan att något egentligen händer.
Offermentalitet
Högerpopulisternas retorik följer alltid samma mönster. Först anklagar de motståndarna för att ljuga och för orent spel så att de själva framstår som offer. Sen ljuger de.
Moderaterna kör samma teknik, de är offer för elaka LO, elaka Aftonbladets ledarsida eller i brist på bättre ”vänstern på Twitter” och liknande. Offerkofta har ersatt pärlhalsband och clubblaser som partiets signaturplagg.
Moderaterna påminner lite om en fotbollspelare som filmar.
Men offermentalitet är ett extremt kraftfullt politiskt vapen.
När SVT i veckan ”faktakollade” förslagen om ändringar i Lagen och anställningsskydd och inträdesjobben konstaterade de att Moderaterna har rätt. Att svart är vitt fick en statlig ”sanningsstämpel”.
SVT nervösa
SVT är jättenervösa för att deras förtroende bland högerväljare stadigt går nedåt, det sitter i väggarna. De tar därför Moderaterna på orden, om partiet säger att de inte vill sänka löner eller urholka anställningsskyddet så är det sant. Oavsett vilka förslag som ligger på bordet.
Att det i huvudsak är en ideologisk och inte empirisk fråga hur sänkta ingångslöner eller förändrat anställningsskydd påverkar samhället i framtiden spelade tydligen inte heller någon roll.
Nästa gång Moderaterna anklagar någon för att ljuga och utmålar sig själva som ett offer. Titta på vad de gör med den andra handen.
I dag samarbetar SVT med Sveriges radio och de liberala tidningarna DN och SvD i ett statligt finansierat sanningsprojekt kallat ”Faktiskt.se”. George Orwell ler möjligen snett i sin himmel, normalt sett konkurrerar medier mot varandra men här är det uttalade syftet att sätta en gemensam bild av vad som är sant och falskt i valet.
Men politiskt språk bygger sällan på den typ av sanningar som ett ”sanningsprojekt” kan granska. Om det finns fler eller färre poliser än 2006 går att läsa i en tabell men inte om det ”går bra för Sverige”, om vi bör ”konkurrera med kompetens och inte med låga löner” eller om ”att ställa krav är att bry sig”.
”The opposition party”
Hur man tolkar verkligheten handlar ofta om vad man tittar efter.
Den liberala demokratins vanliga svar är oberoende granskande journalistik - inte en samordnad ”motbild”.
Risken med en gemensam världsbild är dessutom att journalisterna själva blir politiker, "the opposition party” som Trump kallade dem och själva blir parter i målet.
Jag tror trots SVT:s inhopp i debatten inte att Moderaternas strategi kommer att hålla. Ulf Kristersson skulle behöva ett eget Fox News för att lyckas. Och i längden går det inte att förneka uppenbara konsekvenser av den egna politiken. Svart är inte vitt, krig är inte fred och sänkt lön är inte höjd lön.
Men nu vet vi i varje fall hur Moderaterna tänker bedriva valrörelsen.
Så se upp nästa gång Moderaterna anklagar någon för att ljuga och utmålar sig själva som ett offer.
Titta vad de gör med andra handen.